Semestersovmorgon!

20180609_105819.jpg

Nu börjar mattes semester! Då tänker vi ta sovmorgon varje morgon. Det vill säga, vi kommer förstås att väcka henne runt sex-snåret som vanligt genom att trava omkring på henne, putta på henne med tassen i ansiktet, jama högt och kanske ställa till med ett litet slagsmål där vi sitter ovanpå henne, bara på skoj förstås, men det brukar få henne att vakna och bli arg. Men hon vaknar i alla fall! Och går upp.

Sedan när vi fått frukost, tänker vi som sagt ta sovmorgon och gå och lägga oss igen i vår säng, där matte inte längre får plats eftersom vi lagt oss i mitten där det finns kroppsvärme kvar.

Precis så gör vi förresten resten av året också.

 

 

Vilken resa!

Jag har inte haft ett paket vetemjöl hemma på flera år. Detta för att jag hör till dem som känner sig ”inte må så bra” vid regelbundet intag av sådant, så jag har begränsat mig till mjölätande när jag blir bjuden av andra. Typ… Men i dag kände jag att det var dags.

Jag skulle bjuda på middag och innan jag ens hade bestämt datum förstod jag att den här gången skulle jag baka en kaka. En citronmarängpaj!

Visst kände jag tvekan, visst var jag rädd – men jag gjorde det! Och det ska aldrig någon kunna få ta ifrån mig.

Och här sitter jag nu. Och tänker tillbaka på allt. Från det att jag köpte vetemjölspaketet, hällde upp den första decilitern i bakskålen, till de skälvande minutrarna när pajskalet gräddades i ugnen och omvärlden för en kort stund upphörde att existera – skulle jag klara det efter alla år som jag låtit bli att baka?

Men det gjorde jag! Den blev god. Men vilken resa det var! Något att minnas för resten av mitt liv och därför ville jag dela det också med er. Minnet, inte pajen, den äter jag upp själv, det som blev över.

20180606_152219

20180605_220308.jpgVera placerade sin bak i bakformen som jag sedan bytte till en större.

 

Vad det ska jäktas nu då…

Under vinterhalvåret kan det gå månad efter månad med samma gråmulna himmel  och en enstaka plusgrad ( i Stockholms-området) men nu, när träden står i full blom, ska det jäktas minsann! Man hinner knappt snyta sig (har varit förkyld hela helgen) så har träden utanför mitt fönster som jag skrev om i förra inlägget, blommat färdigt! Så här ser det i alla fall ut nu:

20180513_090056

Och när jag inte kan sova på natten och tittar ut genom fönstren från min säng så här:

20180509_232131

Oavsett har jag förstås annat att göra än att beundra blommor: två stora födelsedagar stundar. Vera fyller sju i morgon och Kasper fyller femton två dagar senare – vilket är en ansenlig ålder för en Cornish rex som enligt rasbeskrivningen annars bara blir 12-13 år.

Jag har sedan länge lovat att bjuda honom på Operakällaren med anledning av hans stora dag, och att han där ska få beställa in ”precis vad han vill”. Några förhållningsorder har jag dock haft: Man får inte stjäla andra gästers mat, i synnerhet inte efter att man låtsats bara vilja sitta i knät och kela, för att sedan norpa från deras tallrikar när de tittar bort. Och man får inte torka sig i rumpan genom att ”åka kana” på bordsduken! Det sista skriver jag också på förekommen anledning, då Kasper gjorde just det en gång just efter att jag lagt en nytvättad, nystruken vit duk på köksbordet. Han blev lite förnärmad när jag skällde då – ”hur skulle han kunna veta att man inte får torka rumpan på bordsduken när ingen talat om det för honom?”.

Men det ska nog ordna sig.

20180504_082205

P.S Nej Vera blir inte bjuden på Operakällaren denna gång. Hon får vänta tills hon fyller tio! Dessutom kommer jag att bli ruinerad bara av att Kasper får ”beställa in vad han vill” för han kommer att vilja beställa in allt.

Stora krukor har också öron

Jag tog fram ett antal krukor av modell större för att sälja dem på Blocket. Man kan ju faktiskt ha för många krukor och jag hade det.

Då passade Vera på. Alla som har katt vet att så fort det finns en låda eller en kartong tillgänglig så vill katten sätta sig i den. Men den här ”kruklådan” var till och med lilla Vera (som har kattunge-storlek på sitt halsband) lite för stor för, trots idoga försök att sätta sig i den.

20180302_153137-ed

20180302_153140-ed

Vilken tur att jag också hade en apotea-kartong där hon faktiskt fick plats!

20180208_125726

Jag snuvar dem på det roliga igen!!

Jag är väldigt förtjust i blommor. Det är mina katter också. Kasper vill äta dem medan Vera tycker att det är väldigt roligt att sitta och fiska upp snittblommor ur vasen med tassen, så att de sedan ligger utspridda på bordet. Hon gillar även att nypa av själva blommorna från stjälken.

Jag har haft uppfinningar när det gäller kattsäkra vaser förut, för lite större blommor, men nu har jag hittat den här vasljustaken på min lokala blomsteraffär på Brommaplan. Genialt! Nu kan de sitta och sukta efter blommorna hur mycket de vill, de kommer ändå inte åt dem! Haha.

Och vem har råd att köpa fler än två-tre snittblommor till vardags anyway?

20180131_155954-ed

Kattigt

Bild

I julas försökte jag få till en lika fin ”pussbild under misteln” med katterna iklädda rosett som jag fick förra julen. Det gick inte så bra. Här visar Kasper vad han tycker om att bli iklädd sidenrosett:

IMG_4760

Vera är också missnöjd. Jag ger katterna mat tre gånger/dag med det mellersta målet i varsin ”mat-automat” som jag tidsinställer innan jag går hemifrån. Jag kan dock inte ha båda automaterna eller matskålarna på golvet för då vet jag att Kasper skulle glufsa i sig sin mat väldigt fort och sedan ta över Veras matskål och glufsa i sig hennes mat lika fort. Därför har jag Veras matskål och automat uppe på kyl/frysen dit bara Vera men inte Kasper kan hoppa.

Men en dag öppnade sig inte Veras lucka i mat-automaten!

20180109_134947

”Ska inte Vera också få mat?” klagade hon där hon satt uppe på kylskåpet. Jag förklarade att det inte är mer troligt att luckan öppnas om hon dessutom sitter på den… Men det är ju inte så lätt att veta!

20180108_225704Träklossarna är till för att hon inte i sin iver ska kunna putta ner matskålen så att den hamnar i huvudet på Kasper som sitter nedanför. Och i sin tur väntar på att hon ska lyckas göra just det.

Annars är hon nog rätt nöjd med livet, speciellt om det kommer lite sol.

20180109_121721Båda är dessutom nöjda, vill jag tro, om de får ta sig en lur tillsammans i nyinköpt pläd som harmonierar med deras egna färger. Tror att det är väldigt viktigt för dem, att färgerna harmonierar.

20180108_131239

20180108_124043

 

Orsaken till alla problem

IMG_2007

Den här söta honkatten sitter och blickar upp mot en viss ständigt jamande hankatt på min balkong, nämligen Kasper. Hon är också orsaken till (nästan) alla problem i vår lägenhet!

Sedan förut vet jag att Kasper blir orolig under somrarna då både mina katter och grannarnas katter är ute på balkongerna och att han då rastlöst går omkring och jamar med ett ylande/bräkande ljud – och dessutom revirkissar på kanten av soffan och sängen! Jag har täckt nederdelen av dessa möbler med plast nu – men då Kasper tydligen ogillar att revirskvätta på plast har han just i år kommit på att man kan kissa på gardinerna också…

I år är han extra upprörd och jamar högt så fort han är vaken. Ofta står han och trycker nosen mot springan  på min balkong och tittar ner på balkongen snett under, där honkissen flyttat in. Förutom att en katt nyligen flyttat in rakt under honom också!

IMG_4367

Jag vet inte om han vill dejta honan ifråga eller om han är arg på henne för att hon förekommer inom det som han betraktar som sitt revir. Men om det första är orsaken påminner jag honom om att han ju redan har en söt och hängiven fästmö hemma och kanske inte behöver gå ut och träffa andra honor. Eftersom han dessutom är kastrerad.

Men jag tror att han mest är upprörd över att andra katter bor i hans hus. Då säger jag att han i alla fall bor högst upp, troligen är äldst bland katterna i huset, och kliver han dessutom upp på bordet som på bilden nedan tycker jag att han har all rätt att känna sig som boss över katterna under.

img_4345

IMG_4348Högst upp! Och troligen äldst bland katterna i huset. Och kan därför fnysa (eller borde kunna) åt alla de små larviga undersåtarkissarna i balkongerna under. Som han ser ut att göra på bilden.

IMG_4359Vera bara chillar och bryr sig varken om grannkatter eller Kaspers ylande.

Uppdatering lite senare än när jag började skriva inlägget: För att få Kasper att sluta kissa beställde jag en Feliway -refill från ett företag vars leverans tyvärr blev väldigt försenad. Det är en liten flaska med en vätska som innehåller ”katt-feromoner” och som man ansluter med en mojäng i vägguttaget. När elen värmer upp vätskan pyttsas den ut i luften. Doftfritt för oss människor, och kanske även för katten, men katten känner av det och blir lugn och harmonisk. Och ja, det funkar!

Nu har Kasper inte revirkissat på tre dagar, håll tummarna för att det håller i sig! Annars tänker jag gå till grannarna och förklara att Kasper bodde här först, att det är hans hus och hans utsikt och att de måste flytta – Kasper ska väl inte behöva vara tvungen att kissa på gardinerna bara för att det är sommar?! Va?! (Grannhonans unga matte är förresten visserligen utmärkt trevlig och hjälpte mig att bära upp nya golvet till mitt kök för något år sedan.)

Vad jag själv gjort hittills under semestern? Tja, tvättat soffklädsel, överkast och annat..