Jag snuvar dem på det roliga igen!!

Jag är väldigt förtjust i blommor. Det är mina katter också. Kasper vill äta dem medan Vera tycker att det är väldigt roligt att sitta och fiska upp snittblommor ur vasen med tassen, så att de sedan ligger utspridda på bordet. Hon gillar även att nypa av själva blommorna från stjälken.

Jag har haft uppfinningar när det gäller kattsäkra vaser förut, för lite större blommor, men nu har jag hittat den här vasljustaken på min lokala blomsteraffär på Brommaplan. Genialt! Nu kan de sitta och sukta efter blommorna hur mycket de vill, de kommer ändå inte åt dem! Haha.

Och vem har råd att köpa fler än två-tre snittblommor till vardags anyway?

20180131_155954-ed

Kattigt

Bild

I julas försökte jag få till en lika fin ”pussbild under misteln” med katterna iklädda rosett som jag fick förra julen. Det gick inte så bra. Här visar Kasper vad han tycker om att bli iklädd sidenrosett:

IMG_4760

Vera är också missnöjd. Jag ger katterna mat tre gånger/dag med det mellersta målet i varsin ”mat-automat” som jag tidsinställer innan jag går hemifrån. Jag kan dock inte ha båda automaterna eller matskålarna på golvet för då vet jag att Kasper skulle glufsa i sig sin mat väldigt fort och sedan ta över Veras matskål och glufsa i sig hennes mat lika fort. Därför har jag Veras matskål och automat uppe på kyl/frysen dit bara Vera men inte Kasper kan hoppa.

Men en dag öppnade sig inte Veras lucka i mat-automaten!

20180109_134947

”Ska inte Vera också få mat?” klagade hon där hon satt uppe på kylskåpet. Jag förklarade att det inte är mer troligt att luckan öppnas om hon dessutom sitter på den… Men det är ju inte så lätt att veta!

20180108_225704Träklossarna är till för att hon inte i sin iver ska kunna putta ner matskålen så att den hamnar i huvudet på Kasper som sitter nedanför. Och i sin tur väntar på att hon ska lyckas göra just det.

Annars är hon nog rätt nöjd med livet, speciellt om det kommer lite sol.

20180109_121721Båda är dessutom nöjda, vill jag tro, om de får ta sig en lur tillsammans i nyinköpt pläd som harmonierar med deras egna färger. Tror att det är väldigt viktigt för dem, att färgerna harmonierar.

20180108_131239

20180108_124043

 

Orsaken till alla problem

IMG_2007

Den här söta honkatten sitter och blickar upp mot en viss ständigt jamande hankatt på min balkong, nämligen Kasper. Hon är också orsaken till (nästan) alla problem i vår lägenhet!

Sedan förut vet jag att Kasper blir orolig under somrarna då både mina katter och grannarnas katter är ute på balkongerna och att han då rastlöst går omkring och jamar med ett ylande/bräkande ljud – och dessutom revirkissar på kanten av soffan och sängen! Jag har täckt nederdelen av dessa möbler med plast nu – men då Kasper tydligen ogillar att revirskvätta på plast har han just i år kommit på att man kan kissa på gardinerna också…

I år är han extra upprörd och jamar högt så fort han är vaken. Ofta står han och trycker nosen mot springan  på min balkong och tittar ner på balkongen snett under, där honkissen flyttat in. Förutom att en katt nyligen flyttat in rakt under honom också!

IMG_4367

Jag vet inte om han vill dejta honan ifråga eller om han är arg på henne för att hon förekommer inom det som han betraktar som sitt revir. Men om det första är orsaken påminner jag honom om att han ju redan har en söt och hängiven fästmö hemma och kanske inte behöver gå ut och träffa andra honor. Eftersom han dessutom är kastrerad.

Men jag tror att han mest är upprörd över att andra katter bor i hans hus. Då säger jag att han i alla fall bor högst upp, troligen är äldst bland katterna i huset, och kliver han dessutom upp på bordet som på bilden nedan tycker jag att han har all rätt att känna sig som boss över katterna under.

img_4345

IMG_4348Högst upp! Och troligen äldst bland katterna i huset. Och kan därför fnysa (eller borde kunna) åt alla de små larviga undersåtarkissarna i balkongerna under. Som han ser ut att göra på bilden.

IMG_4359Vera bara chillar och bryr sig varken om grannkatter eller Kaspers ylande.

Uppdatering lite senare än när jag började skriva inlägget: För att få Kasper att sluta kissa beställde jag en Feliway -refill från ett företag vars leverans tyvärr blev väldigt försenad. Det är en liten flaska med en vätska som innehåller ”katt-feromoner” och som man ansluter med en mojäng i vägguttaget. När elen värmer upp vätskan pyttsas den ut i luften. Doftfritt för oss människor, och kanske även för katten, men katten känner av det och blir lugn och harmonisk. Och ja, det funkar!

Nu har Kasper inte revirkissat på tre dagar, håll tummarna för att det håller i sig! Annars tänker jag gå till grannarna och förklara att Kasper bodde här först, att det är hans hus och hans utsikt och att de måste flytta – Kasper ska väl inte behöva vara tvungen att kissa på gardinerna bara för att det är sommar?! Va?! (Grannhonans unga matte är förresten visserligen utmärkt trevlig och hjälpte mig att bära upp nya golvet till mitt kök för något år sedan.)

Vad jag själv gjort hittills under semestern? Tja, tvättat soffklädsel, överkast och annat..

De fick smaka riset

Inget påskris i år! hade jag noggrant deklarerat för mina katter. Jag vet ju sen förut hur de far fram med fjädrar och små ägg och annat som man har i sådana ris. Men sen tänkte jag att visst, jag ska vara snäll – självklart ska kissarna få påskris. Men inget vatten i vasen – där går gränsen.

IMG_3919.jpg

IMG_3920IMG_3918-edBilderna: Vera smakar på riset.

På min tid satte man dock inte fjädrar (och andra prydnader) i riset förrän på påskafton. Men anammar hellre det nya med att ha fjädrarna i redan från början. Ett bart ris får mig bara att tänka på Hans Scheike.

Så fixar du våren

Som alla vet kommer våren fortare om man tar på sig kalla kläder – som till exempel en tunn vårkappa i valfri färg som man kan frysa i till exempel när man väntar på bussen. Men man kan också få den att komma fortare inomhus. Jag själv blev inspirerad när några solstrålar tittade in i mitt annars mörka nordöstliga kök och tänkte: Nu byter jag ut vinterfärgerna och lägger på en grön löpare i stället för den guldgrå, flyttar om tavlorna och sätter en gul ros på bordet. Då blev det jättevårligt.

img_3713

img_3709

 

img_3660

Man kan också ha en ljuslykta på soffbordet som solen kan reflekteras i.

Sist men inte minst är det viktigt att ha en katt som njuter av solen som kommer tillbaka, och letar upp alla soliga platser i hemmet. om man vill ha vår på riktigt.

img_3723

img_3728

img_3731

Så nu vet ni hur man gör.

Man ska inte kalla varandra saker

Som jag skrev i mitt förra inlägg har Kasper bara blivit mer och mer kelig. Numera vill han sitta i knät precis jämt. Går jag och lägger mig på sängen för att läsa kommer han direkt och sätter sig på bröstkorgen mellan mig och boken (glöm läsningen) och nöjer sig inte längre med att ligga längre ned över benen. Går jag till datorn kommer han efter och ska sitta i knät eller framför skärmen. Går jag på toaletten…

Jag tror han kanske har blivit lite gammelmanssentimental. Han inser alltmer att det viktigaste i livet – efter mat – , är kärlek och att vara tillsammans – hela tiden.

Jag kunde inte låta bli att skoja med honom och säga att han borde ha hetat Klister och inte Kasper. Han blev väldigt stött då.

– Jag tycker inte att man ska hålla på och kalla varandra saker, sa han. Jag heter ju Kasper.

Så jag har inte sagt så igen.

img_3436img_3409-ed

(Nej, det går inte att ta skarpa bilder med en hand i dunkelt inomhusljus i december.)

I dag uppmärksammar vi Turbo

Min eller snarare vår katt Turbo (jag fick ju ta hand om honom p g a av allergi hos de egentliga ägarna och de är fortfarande hans juridiska ägare) kan fortfarande leva och finnas därute någonstans… Såg att någon tittat på ett gammalt inlägg där han ser ut så här, lite orolig över att jag visslade: som en egyptisk katt avbildad i pyramiderna.

img_8757-ed

Han hade verkligen ett speciellt utseende och många hajade till första gången de såg honom, så även jag. Men han var helt sinnessjukt kelig och gosig! Och han glömde ofta att hålla inne tungan när han blev till sig av kelandet.

img_76091

img_8156-ed

img_8072-ed

Kasper har lite tagit hans plats när det gäller kelandet, nu när mitt knä inte längre alltid är upptaget av Turbo så har han minst sagt ”flyttat fram sina positioner”. (Vera kelar inte så mycket, utom när vi ska sova, utan är uppe och klättrar i bokhyllan, typ.)

Jag undrar om de skulle komma ihåg varandra om Turbo kom tillbaka, eller om Kasper skulle bli arg över en annan hane i hushållet, nu när han har fått en sådan söt fästmö…

I vilket fall är Turbo en helt fantastisk och speciell katt som anförtroddes mig och som jag lät mig gå ur händerna…. Det är svårt att komma över detta.