Himla bra grej för lomhörda katter!

Jag vet inte om ni också har katter som stundtals lider av väldigt dålig hörsel. Min Kasper gör det i alla fall. Inte när jag öppnar skåpet där kattmaten står eller en konservburk, då hör han bra, men ibland kan det till exempel hända att jag gjort i ordning en lunchtallrik med tonfisk och majonnäs som står på köksbordet. När han då närmar sig tallriken för att ta sig en liten slick och jag bestämt säger ”Nej” så hör han ibland inte alls!

Därför har jag inhandlat två hörapparater så att han kan höra bättre. De var ganska dyra, men jag tyckte så synd om honom, för det kan ju inte vara roligt att höra så illa ibland!

En trevlig tjej ryter till

Jag har som flera av er känner till en lätt hörselnedsättning på båda öronen. Och trots att detta ju är att betrakta som ett handikapp, så har jag en sådan härlig personlighet att jag lyckas omvandla detta till något positivt!

Till exempel när en kollega säger något i förbifarten, med huvudet bortvänt från mig (hon kanske håller på att ta på sig skorna och det därför är svårt för mig att höra vad hon säger), så brukar jag ryta till så att fönsterrutorna skallrar:

– TITTA PÅ MIG NÄR DU TALAR TILL MIG MÄNNISKA!!!

Då blir mina kollegor lite rädda och skamsna och ber om ursäkt. Och det känns väldigt positivt för mig.

Som sagt, en sådan härlig människa är jag!

En trevlig tjej – Nu vet jag varför jag hör dåligt

Nu har jag fått svar på varför min hörsel är nedsatt. Jag har firat för mycket i mitt liv!

Alla champagnekorkar som smällt i tid och otid har helt enkelt gjort mig lomhörd. Eller Lom Perignonhörd, som det heter i mitt fall.

Ja, det är som det är. Jag kan ju inte hjälpa att jag alltid vinner alla tävlingar och alltid framträder med fantastiska prestationer som gör att folk vill fira mig med champagne (och nej, jag kan tyvärr inte ge exempel på dessa).

Det är sån jag är helt enkelt, och då får jag väl ta att jag hör lite dåligt.

IMG_4344.jpg

En trevlig tjej – Jag vill inte informera mina kollegor om mitt handikapp

Jag har, som de flesta av er vet, begåvats med två horapparater den senaste tiden (prickar över vokalerna är inte så viktiga, tycker mina elever, och jag går på deras linje). Och i samband med dessa apparaters installation i mina öron så blev jag också erbjuden ”hörselrehabilitering”.

En hel vecka (eller eventuellt två) skulle jag få gå till sjukhuset och se på film, lära mig hitta i hörselgångarna och sitta i gruppterapi med andra hörselskadade. Men framförallt skulle jag få lära mig hur jag ska informera mina arbetskamrater om min hörselnedsättning. Allt på heltid, betalat av Försäkringskassan.

Jag avböjde denna kurs. Jag behöver inte gå kurs i att informera mina kollegor om att jag inte hör. Det brukar räcka med att säga ”Va?” så förstår de.

De är nog ovanligt smarta, tror jag.

En trevlig tjej – Jag förstår mig inte på människor

Jag upphör aldrig att förvånas över människors brist på hyfs och hänsynslösa beteende.

Jag fick ju hörapparater för min hörselnedsättning för ungefär en månad sedan. När jag går på en tunnelbana eller buss är jag därför noga med att ta av mig mössan så att folk ska se mina apparater, och jag håller alltid håret mycket kortklippt.

Men inte en enda reser sig upp och låter mig sitta ner när bussen eller tunnelbanan är full. Inte en enda! Trots att jag alltså har hörapparater.

När jag var ung reste vi oss upp bara vi såg en person med solglasögon, det behövde alltså inte ens vara riktiga glasögon.

En trevlig tjej – Tro inte att jag hör vad ni säger!

I går fick jag mina hörapparater, som jag ska ha på båda öronen.

Det känns sådär. Inte för att de är så fula tycker jag, då de är i minsta modellen och består av ljus metall och en genomskinlig liten plastslang (kunde inte förmå mig att lägga ut en bild på mitt öra då det såg snuskigt intimt ut tyckte jag).

Men jag tror att folk ska tro att jag är mer handikappad än jag är, och det stör mig av någon anledning. Min hörselskada är så lindrig att få har märkt den, och jag kunde välja att avstå från min apparat om jag ville. Fast då skulle jag få betala med att känna mig mer trött om dagarna, då det krävs mycket omedveten ansträngning om ens hörsel inte är på topp.

Jag får trösta mig med att jag inte har den på om nätterna, så förhoppningsvis kommer jag inte att höra väckarklockan i fortsättningen heller….och kan skylla på min hörselskada!

En trevlig tjej – Va?

Man har kommit på att jag är lite hörselskadad. Lite grann alltså.

Och jag känner mig lättad! För läkaren menade också att denna har gjort att jag anstränger mig väldigt mycket hela tiden (för att höra), och att det då inte är konstigt att jag ibland blir onormalt trött och får migrän. I alla fall blir detta inte bättre av att man även hör dåligt. En hörselapparat som jag ska använda ”vid behov” tror hon skulle hjälpa mig.

Jag hoppas på det, även om jag förstår att min fibromyalgi inte går över för det. Men jag har i alla fall lite hopp om framtiden, dvs att jag ska bli lite piggare. Dessutom lär det finnas VANSINNIGT snygga hörselsnäckor med strass nuförtiden!