Fan! Jag hade rätt. För ett halvår sen.

För ett halvår sedan sa jag att Trump kommer att vinna, för jag befann mig då i ett dystopiskt feministiskt tillstånd och hävdade att Clinton fortfarande, trots att det är 2016, har det lilla emot sig att hon är i avsaknad av en manslem. För i det här fallet är jag ganska säker på att det spelar in.

Sedan höll jag också med om att det borde finnas bättre kvinnor (och män) än Clinton att rösta på (varför ska man inte ha monarki när makten i världens största demokratiska republik ändå hålls inom familjen, som med Bush och nu, som det såg ut, Clinton?) men i valet mellan henne och Trump var valet självklart och sedermera kom även jag att tro på prognoserna som sa att hon skulle vinna. Även om hon tillhörde ”etablissemanget” som ”folk var trötta på”.

Nu har USA och världen i stället fått ett mansslem till president – och jag ursäktar mig halvt för ordet för jag gillar det inte annars, men just i detta fall verkar det faktiskt passa utmärkt.

Inte lätt att ha rätt! För ett halvår sen alltså.

Är det inte fruktansvärt spännande?

Jag tycker det är fruktansvärt spännande med det amerikanska presidentvalet. Kanske lite mindre nu när det verkar säkert att Clinton tar hem det hela men ändå. Och hur ska det gå sedan när hon blir president då hon måste ha Bill i hasorna? Han anses vara ”varmare och skojigare” än hon och han är dessutom man – kommer det att bli ett problem för dem, det som slutligen leder till skilsmässa, att många vänder sig till honom och inte till henne när de är ute och rör på sig? Kommer hon kanske att bli helt galen om hon ser folk fråga honom om hans synpunkter i stället för hennes? Kommer hon att behöva säga åt honom, eller har hon redan sagt åt honom, att ”hålla en lägre profil”?

Och kommer han att hasa efter henne lika mycket som en First Lady förväntas hasa efter sin man eller kommer han inte att dyka upp utan ägna sig åt sina egna grejer i stället? (Han var inte med på ”roasting-middagen” såg jag.) Och vad kommer han att kallas? ”First Gentleman”??

Och inte minst, kommer hon att ha möten med väldigt unga praktikanter i Ovala rummet?

Det hade i och för sig varit spännande att se hur det skulle gått för Trump också. Skulle de som valde honom, när han suttit i fyra år, anse att Amerika blivit great igen?

I vilket fall ser jag tydligt nu för tiden vad mina katter borde hetat om de inte redan hade så bra namn: rödlätta och plufsiga Kasper som är betydligt äldre än Vera skulle ha döpts till Trump och hans snedögda kattfru skulle hetat Melania.

img_3233

Bilden: Melania och Trump.

Ser hon inte väldigt Trumpen ut?

Visst ser hon bra ut, Donald Trumps fru Melania, men ser hon inte väldigt trumpen ut på många bilder? Jag klandrar henne dock inte alls för detta. Vem skulle inte se trumpen ut om man var gift med en man med Trumps kvinnosyn, oavsett hur rik han var? Dessutom, för att tala Donald Trumps eget språk, så imponerar hans utseende inte, varken framifrån eller bakifrån eller från sidan – men speciellt inte från sidan. Kanske är det därför hon är trumpen? En av hans attacker mot Clinton gick ju annars ut på att att han ”gått bakom henne och inte blivit imponerad”.

Men jag måste ändå rycka ut till Donalds försvar lite. När det skrivs i medierna om ”omklädesrumssnacket” så lägger skribenten ofta till att han skryter om att han ofredar kvinnor ”mot deras vilja”. Men vem vet att det var så?  Innerst inne mot deras vilja – säkerligen ja. Men vad har de visat utåt när Herr Trump kommit grabbande med sin hand under kjolen? Det vet vi inte.

Men det är inte helt sällan som kvinnor, som skulle kalla en fattig man utan makt för ”gubbslem” om han betedde sig som Trump, i stället fnittrar förtjust och ler när de blir ofredade av en rik och mäktig man. För tänk om han är den som kommer att ge dem en skönhetstiara och kanske halva skyskrapan dessutom?

Jag vet ju naturligtvis inte hur deras reaktioner varit. Men kanske har de gett intryck av att tycka att det är lite ”småtokigt” men ”ändå ett bevis på uppskattning”. Trump har kanske uppfattat att det inte alls varit mot deras vilja. (Eller är jag helt ute och cyklar.) Då har vi inte bara problemet att Trump har en taskig kvinnosyn utan dessutom att han är ointelligent som inte fattar att de spelar för att de vill ha del av hans pengar och makt.

Eller också fattar han det och det gör det ju inte bättre. Och Melania har all anledning att se Trumpen ut i båda fallen.

Jag är sexist – igen!

En närstående har i helgen genomgått en mycket stor och komplicerad operation i ryggraden till följd av cancer. Trots att oddsen var dåliga när det gällde om den skulle lyckas så gjorde den det och min närstående är lättad och har för närvarande inte ont längre. Och hon är inte förlamad. En skicklig kirurg således.

-Var HAN trevlig? var min nyfikna fråga, tänkte mig nog en lite inbunden men vansinnigt skicklig och specialiserad manlig kirurg som kunde operera men inte var så bra på kontakten med människor.

-Hon hette Kajsa och var väldigt trevlig, sa min närstående.

Sjutton att det ska vara så svårt att ändra tankemönster. Det är därför jag är för ”hen”.

Det här är en blogg för alla!

Tänkte att några hard core-grabbar kunde ta illa vid sig av inlägg med gulliga katter och sånt. Och så ska det ju inte vara! Min blogg är till för alla. Därför visar jag i dag bilder av lyftkranar och ofullfärdiga byggen vid Bommaplan. Alla sanna killar borde bli  exalterade när de får se mina bilder! Annars är de nog inte sanna killar.

IMG_1563

IMG_1564

Ibland är det helt rätt att dela upp efter kön – eller?

Är inte ”Gympaläraren” på SVT ett ganska fantastiskt program? Jag har just avnjutit avsnitt 5, vilket rekommenderas varmt. För mig är det det bästa avsnittet så här långt.

Jag själv har inga barn så jag blev väldigt förvånad över att gympan inte är uppdelad mellan tjejer och killar längre – eller minns jag fel från min skoltid? Men helt självklart är att en osäker tjej som inte är intresserad av bollsport blir ännu osäkrare och som handlingsförlamad om hon måste spela med killar som tränar fotboll och basket varenda rast och efter skoltid och som dessutom är i en ålder där det gäller att hävda sig själva till varje pris. Och som dessutom för det mesta är starkare.
Jag ser också att bollen är i fokus kanske onödigt mycket i  gympan även nu. Vilket gör att många tjejer och en del killar alltid känner sig osäkra eftersom de inte är intresserade av bollsport. Vad skulle hända om dans var i fokus och bollträning var något som “togs in ibland” som dansen gjorde i slutet av detta program? Vi skulle se ett ökat deltagande från tjejerna och en ökad osäkerhet bland killarna. Bra eller dåligt? Förändrat i vilket fall. Missa inte Kalles slutkläm i programmet.

När det gäller dusch efter gympan ser jag att inget förändrats sedan min tid. I programmet framgår fullkomligt logiska anledningar till att hoppa över duschandet. Här verkar det vara känsligare för killarna än för tjejerna. I min klass var vi tjejer nog ganska lika utvecklade och upplevde det (tror jag) inte så jobbigt att vara nakna inför varandra, men i högstadiet var utseendehetsen fundamental och förutom att duscharna var äckliga och rostiga tog det tid att ”återställa utseendet” efteråt med smink och hårspray, och en 40-minuterslektion i gympa var helt enkelt inte värd denna möda.

Tafsdebatt

Så oändligt tröttande och förutsägbart det är med män som alltid, när tafsande och sexuella trakasserier diskuteras – och det gör det ju i synnerhet nu efter Köln och Kalmar och Kungsträdgården – måste inflika i debatten att de själva minsann gärna skulle vilja bli utsatta för sexuella trakasserier nångång! Höhö.

Jag såg denna förutsägbara kommentar alldeles nyligen på en annan blogg. Men jag brydde mig inte om att upplysa personen om att denna inte alls skulle vilja bli utsatt för sexuella trakasserier, då detta inte har något som helst med uppvaktning eller sex att göra utan bara är ett sätt att visa : ”Jag respekterar inte dig, och din vilja betyder inget för mig. Jag anser mig stå över dig och vill gärna visa detta genom att förödmjuka dig.”

Fråga för övrigt gärna unga manliga servitörer hur kul de tycker det är att bli nypta i rumpan av medelålders fulla kvinnor på krogen. Eller låt åtminstone bli att hävda att ni vill bli utsatta för detta själva. Ni framstår som inte så lite dumma i huvudet.

Min förälskelse i ambulanssjukvårdare

Det hela kan nog bottna i ett slags avundsjuka. Jag tycker om att köra bil och tror att jag gör det bra, och att lagligt få köra snabbt och på fel sida av trafikdelare har alltid lockat mig lite. fast kanske mest i yngre dagar, och det får ju de som kör utryckningsfordon. Då och då i alla fall.

Men jag har funderat lite över vårdpersonalens roller inte bara nu när jag låg inlagd på S:t Göran, där för övrigt alla var mycket goda i sin profession och det största hindret som förelåg för att jag skulle kunna bli förälskad var att de flesta jag mötte var kvinnor. Utan jag tänker också till exempel på hur extremt olika rollerna var vid koloskopin jag gjorde för ett par år sedan. Sköterskan var ytterligt omhändertagande och lugnande och rar (vilket behövdes för den gången gjorde det riktigt ont) medan läkaren som skulle köra upp en kamera i rumpan på mig inte brydde sig om att hälsa. (Trodde han kanske att jag inte skulle märka vad han gjorde om han inte gav sig tillkänna?).

Rent allmänt verkar det ingå i yrkesrollen att en sjuksköterska är ”rar och gullig och omhändertagande” oavsett om det är en manlig eller kvinnlig sådan. Och det är kanske inte helt rättvist. Rarheten är extremt viktig men det krävs betydligt mer av en sjuksköterska än att vara rar. Nåde en sådan som en dag är trött och disträ och mäter upp fel medicindos och därmed avlivar en patient. (Detta kunde faktiskt ha hänt då min mamma vårdades sin sista vecka i livet och fick en morfindos avsedd för en annan patient som var mångdubbelt högre än den min mamma skulle ha. Men vi anmälde inte detta, för jag tror på något sätt inte att det var min mammas vilja att sätta dit sköterskan som nog skulle prickas på något sätt av sjukvården själv i alla fall och läkaren hade ett samtal med mig om det som hänt efteråt. Min mamma skulle utan tvekan dö visste vi då och om hon fick segla i väg på ett morfinrus är det inte säkert att hon skulle ha misstyckt. Men den kvällen klarade hon sig dessutom.)

En läkare kan i stort sett vara både hel- och halvprillig och kylig och människofientlig bara HAN vet vad han gör, kan fatta bra beslut och är ”kompetent”. Fast prilligheten gäller nog mest kufar som sitter på sina egna privatmottagningar, och jag mötte inte en enda av sådan art under min sjukhusvistelse, verkligen tvärtom. Kanske är jag bara fördomsfull mot läkare. (Det är för att min bror är läkare och han är fruktansvärt prillig och har varit så ända sedan barndomen enligt min uppfattning.)

Men som sagt, ämnet var ju ambulanspersonal. Som ju är just sjuksköterskor. Men i just ambulanspersonalrollen förenas det bästa från både läkarrollen och sköterskerollen. Ambulanssjukvårdare är kompetenta och vet vad de gör och kan fatta beslut och hålla huvudet kallt och samtidigt vara omvårdande och liksom väldigt gulliga i sättet.

Lite så där kvinnosaksaktigt glad blev jag över att det var (den kortsnaggade) kvinnan i ambulanspersonalen som körde och den manliga sjuksköterskan som – tänka sig – inte hade några som helst problem med att sitta bak och hålla handen och hålla koll på värden och tillhandahålla spypåse. Och som fick det att låta som ett intressant naturfenomen när han hojtade ”blodtrycksfall!” till kvinnan som körde. Ett sådant beteende tycker jag är attraktivt, att inte på grund av manlig prestige till exempel kräva att få vara den som kör och att kvinnan ska vara den omvårdande. Och fast jag inte är lesbisk tycker jag att det är attraktivt med en kvinna som inte drar sig för att bära fetknoppar nerför långa trapphus eller köra på fel sida av vägbanan.

Jag känner att detta inlägg på många sätt inte blir så bra. Jag vädrar fördomar om kvinnor och män och vårdpersonal och det ena med det andra och lyckas inte alls trassla mig ur det. Och det  är svårt att komma till klarhet med vad inlägget handlar om egentligen. Bäst jag slutar nu.

Mer om alla vackra kvinnor och män

Apropå mitt förra inlägg, om den vackra prästen Dag Sandahl, och hur rent mansgriseri ofta betraktas som skämt av andra män, när de utseendehånar en kvinna som de inte delar åsikter med:

Kvinnor är ett släkte för sig, hörrni! Eh…jaså, det var just så männen på kvinnoprästmotståndarbloggen menade? Okej, kan inte hjälpas.

Men något har slagit mig. Ända sedan jag för ett par år sedan började kommentera under bloggen i fråga, där kommentatorerna för det mesta är män, blev jag jagad som värst av det fåtal kvinnor som också fanns på forumet. Närmare bestämt två, med bifall ibland från någon som påstår sig vara kvinna. Ihärdigt har den ena försökt få mig ”avstängd” och den andra kommer ideligen med beskyllningar om precis allt, från att jag är sexfixerad till att jag inte respekterar äldre människor. Det är inte vad jag skriver som stör dem, utan ATT jag skriver. De har ägnat många kommentarer åt att diskutera min person i stället för det som inlägget handlar om. När de inte attackerar varandra.

Det är fascinerande på sitt sätt men också sorgligt. För jag förstår att det är för att jag får mer ”uppmärksamhet” som deras enorma vrede väcks. ”Ska hon komma här och få fler svarskommentarer än jag!? Nä nu!!”

Stämmer detta påstående att kvinnor alltid vill vara ensamma på tronen och finner närvaron av andra kvinnor som oerhört hotfull? Jag är beredd att svara ja. I rätt många fall gör det det.

Prästen Dag Sandahl – en vacker man recenserar kvinnliga biskopars utseenden

Prästen Dag Sandahl och hans anhängare har ideligen rutit ifrån mot dem som tror att kvinnopräststånd har något med kvinnosaksmotstånd att göra. Det är en teologisk fråga, det handlar om ”Herrens vilja”, inte om kvinnosyn, säger kvinnoprästmotståndarna på Dag Sandahls egen blogg.

De har lyckats sisådär. Bland annat visade bloggaren själv, dvs Dag Sandahl, att han överhuvudtaget inte förstått problemet när han i ett bloggsvar till mig hänvisade till ”munken som vid åsynen av en naken kvinna lovprisade Skaparen”. Om kvinnan får en man att lovprisa Skaparen om hon visar sig naken har hon väl inget att klaga över?

Det kallas att objektifiera. Och är hon ett vackert (eller för all del intelligent) objekt och får detta bekräftat av en man så är allt frid och fröjd. I dessa mäns värld. Tanken att hon själv skulle kunna vara subjekt faller dem inte in.

I dag lägger Dag Sandahl ut en bild på en brittisk, kvinnlig biskop. Han lägger väldigt sällan ut bilder på sin blogg, så vi förstår att det finns en särskild anledning just i dag. Hon är nämligen, enligt Dag Sandahls smak, ful!

Han skojar över sin egen misogyni under inlägget ifråga, han minns hur han under en tidigare kurs i England ”dystert konstaterat att det finns inga vackra engelska kvinnor”. Och nu är hon inte bara engelsk kvinna och präst, utan dessutom biskop! Klart att hon måste hängas ut med bild på hans blogg då, så att alla kan se hur ful hon är!

Hans funderingar går också om domen över de engelska kvinnorna under kurstiden i England var manschauvinism eller bara ”pojkbus”. Fullkomligt ointressant för mig att ta ställning till, men jag skulle tro att det var ingetdera. Det som däremot inte är ”pojkbus” är blogginlägget i fråga, utan en ack så välbekant och förutsägbar så kallad manlig härskarteknik. Om du ogillar en kvinnas åsikter, eller om hon som i det här fallet har en position som du inte vill att hon ska ha, slå då till där du vill att det ska svida som mest och där du tror att hennes värde i andras ögon ska påverkas mest:

Hon är ful!

Om dessa män blir kritiserade för detta kommer de att svara att ”feminister inte har någon humor” och de anser själva att detta inte alls handlar om någon kvinnosyn utan var ett oskyldigt skojande. I just deras fall alltså.

Dag Sandahl må vara väldigt vacker, men särskilt smart är han inte. Vill jag bestämt hävda.