Frågan är inte vem som kan segla (förutan vind) utan om någon borde segla alls

Som sfi-lärare är jag inte ett dugg bättre än ”fröken i småskolan” var, då alla elever måste skriva och berätta om sitt sommarlov i augusti oavsett om de haft något sådant värd namnet eller inte, fast jag säger semester då mina elever är vuxna.

”Semester” är alltså ordet.Jag ger exempel på aktiviteter som kan förknippas med semester och förklarar noggrant skillnaden mellan att grilla (det har många gjort mycket!) och att gräla. Eftersom jag sett exempel på hur man sammanblandat dessa ord.

Ibland vill de veta varför ordet ”gräla” finns med över semesteraktiviteter, och då får jag chansen att förklara:

”Jo, förstår ni, det var en gång en liten segelbåt” säger jag och ritar på tavlan.

”Och i den här lilla segelbåten sitter en liten familj. Det är en mamma och en pappa (alt.styvpappa eller styvmamma eller helt enkelt ”mammas nya kille”) och ett par egna barn samt  ”bonusbarn”. Och det är som sagt en liten, liten segelbåt! Och ”sovrummet” är också väldigt litet, och köket också! För att inte tala om toaletten!

De bor där tillsammans under flera veckor! Och det regnar och är kallt en stor del av semestern i Sverige, även om det kan bli varmt och soligt när man återgått till jobbet. Det blir ganska snart ”lite tråkig stämning” i båten, förklarar jag. Och när de kommer hem från semestern, då vill de skiljas. Och här förklarar jag ordet ”skilsmässa” genom att ta av en ring från mitt finger och låtsas kasta den i sjön.

Se där slog jag två flugor! De fick lära sig både ordet gräla, svenska somrar och svenska samlevnadsformer!

Jag själv känner mig mycket nöjd med dessa lektioner. ”Pedagogik när den är som bäst” tänker jag alltid.

Och är det inte sant och riktigt att inget kärleksförhållande mår bra av segelsemestrar i Sverige, eller tänker jag helt fel här?

Hälsans stig med cigarr

Den näst sista dagen på terminen kunde vi inte vara i klassrummen, eftersom det pågår renoveringar där. Det blev därför en promenad för hela skolans elever tillsammans med oss lärare för att visa de fina naturområden som finns i Järfälla nära den sfi-skola där jag arbetar. Vi gick längs den promenadslinga som kallas Hälsans stig (detta namn på promenadslingor återfinns på flera ställen i Sverige.)

Vädret var fint och promenaden verkade uppskattas. Extra festligt blev det då en äldre herre bland våra elever under hela promenaden rökte cigarr, av ”dyraste sorten” som han sa själv. Det tycker jag var utmärkt gjort i all sin ”osvenskhet”! Självklart ska man röka dyra cigarrer när man promenerar på Hälsans stig, när skulle man annars göra det?

Björnen sover

IMG_6414-ed

Bilden: Är faktiskt tagen utomhus på håll fast det ser ut som en inomhusbild.

Och sover gör jag med, efter att ha vallat sfi-klass på Skansen. Man blir trött, och varför måste det bli kallt och blåsigt och regnigt så fort man bestämmer sig för att lämna klassrummet och åka på utflykt? Men det var trevligt i alla fall. Fast både elever och lärare blev trötta efteråt.

Dagens sökord

Så här ser dagens sökningar som lett till min blogg ut:

konsumentspar
urnsättning blommor
sfi nationella prov d 2013
hora nationell prov kurs d sfi

Såg ni det sista?! Om det hade varit min elev som skrev det hade jag tagit honom/henne i örat! Men nej, ni ska inte blir oroliga och läsa in några sexistiska hattillmälen i sökningen. Det handlar bara om en troligen engelskspråkig sfi-elev som tror att prickar över vokalerna är något slags dekoration som inte är nödvändigt, och det han/hon egentligen ville söka på var ”höra nationellt prov” då en provdel heter just ”Höra”. Jag måste alltid tjata på dessa elever om prickarna!

Och som sagt, fick jag tag i den personen skulle denne minsann få hora vad jag tycker om en sån inställning till the Swedish pricks!

Fastesoppa

Vi vet ju att vi alla har fastat den senaste tiden, som man gör i kristna länder. Alla mina kristna elever gör det i alla fall, oavsett land skulle jag nog säga. Och vi svenskar gör det även om vi har det hela en aning om bakfoten och tror att ”fasta” betyder att äta semlor för jämnan.

Men det är som sagt fel. En sån här rysk rödbetssoppa är däremot rätt – minus gräddfilen utifall att man är ortodox. Men allra mest rätt är den för att rätten är så röd. Missförstå mig inte, fastans liturgiska färg är lila/violett och inte röd – men om du spiller av den här soppan på din vita T-shirt och sedan tvättar den, så får du garanterat en väldigt violett fläck på plagget sen.

Så kan det gå till när rött blir violett och därmed rätt.

Okända män i kalsonger

Sedan en man ”flyttat in” i vårt lärarrum på den SFI-skola jag arbetar vid har det blivit väldigt mycket relationssnack där. Det är så med män, de vill gärna snacka känslor och relationer helt enkelt, och vår kvinnliga kollega som har skrivbordet mitt emot denne man hakar gärna på och frågar ut honom utförligt om hans amorösa liv. Vi andra låtsas vara ointresserade men sitter egentligen och smyglyssnar.

Endast en gång under det senaste samtalet la jag mig i, efter att den kvinnliga kollegan uttryckt att hon aldrig känt intresse för en mans kropp i första hand, utan för hans beteende, sociala förmågor och om han var en bra samtalspartner. Jag inflikade att jag inte kände igen mig i detta.  Men en skillnad finns det ändå mellan könen som delvis bekräftar hennes upplevelser: Kvinnor i allmänhet är väldigt lite intresserade av att se bilder på halvt eller helt avklädda manskroppar, om kropparna tillhör män de aldrig träffat eller har någon relation till.

Så är det. De kan bygga muskler hur mycket som helst, smörja in sina nakna, rakade bröstkorgar med oljor och permanentfärga ögonfransarna, de är inte intressanta att titta på så länge de bara är fotomodeller och vi inte har något slags relation till dem, om så bara en fiktiv sådan som när mannen ifråga är filmstjärna eller artist. Håller ni inte med, kvinnor?

Om du inte håller med vill jag gärna att du träder fram och förklarar dig. Med ditt fullständiga för- och efternamn samt personnummer. Men det är alltså bara om du ”vet med dig” att du brukar gå och köpa dyrbara magasin där inoljade män poserar i bara kalsongerna. Eller om du smyger omkring i simhallar enbart för att spana på manskroppar.

Mitt jobb är som att jobba med begravningar

Nu vill jag ta tillfället att klaga lite, och jag hoppas verkligen att både kollegor och elever läser detta. Saken är den att det har varit tårta på jobbet nästan varenda dag i två veckors tid nu! Alltid är det något eller någon som ska firas och både lärarkollegor och elever är alltid generösa och kommer med inte bara tårtor utan choklad och kakor – hur tror ni att det blir för en som ser sig som sockerberoende då?

Jag försöker sluta men så kommer jag upp i personalrummet, lite trött med lågt blodsocker, och så står en smarrig chokladtårta där på bänken och väntar på att bli uppäten! Tror ni jag klarar min föresats att avstå från fikabröd då?

Det har stora likheter med när jag i mina yngre år serverade på begravningskaffen, och de anhöriga inte ville ta med sig det överblivna brödet hem, vilket hände ofta. Då satt jag där, allt som oftast, när begravningsgästerna gått hem, och proppade i mig snittar med lax och räkor eller renkött med pepparrotscrème och avslutade med en halv frukttårta. (Dock kunde jag avhålla mig från att dricka upp tio öppnade, halvfulla flaskor med ljummet lättöl, som blivit över.)

Ska man nu inte slippa detta ens som sfi-lärare?

Inväntar förväntansfullt era sympatier och varma deltagande i min svåra situation.

Barnsug, hundar och sfi

Jag har inga barn, som de som läser min blogg vet.

– Varför har jag inte det?

Har dock ingen frågat. Jag talar med kvinnor som hela tiden får frågan om barn och giftermål men jag har aldrig någonsin fått en sådan fråga av min släkt eller mina vänner. Alltid något att vara tacksam för.

När jag var liten var jag gravt ointresserad av bröllop och bröllopsklänningar och där upplevde jag kanske en liten skillnad jämfört med en del av mina tjejkompisar. Jag var också mer intresserad av djur än av barn. Men sedan jag blev vuxen kan jag känna ett ENORMT och  svårhanterbart sug när jag ser en gullig ettåring som ler mot mig med hela ansiktet på bussen när vi får ögonkontakt – jag vill, jag vill, jag vill också HA EN SÅN! Jag ”vill ha” en småtting som sträcker upp armarna mot mig och vill bli upplyft och som tycker att bara mamma duger.

Men sedan…tänker jag på att det är under en väldigt kort tid som barnet är på detta sätt. Under reklampausen på TV4 har det vuxit upp blivit något annat än den äppelkindade lilla som sträcker upp knubbiga armar i skyn för att bli upplyft. Då sitter de plötsligt med fötterna på sätet i tunnelbanan och spelar maniskt spel på Iphonen med otvättat hår eller med ett ton läppglans på läpparna och är allmänt avskyvärda. Och då känner jag ingen längtan alls. Jag har dock förstått att föräldrar kan känna något som liknar kärlek även när barnet/tonåringen befinner sig i detta tragiska tillstånd.

Som sfi-lärare måste jag givetvis skoja med bilden av den barnlösa kattägande kvinnan inför mina elever och talar kärleksfullt om mina pälsklingar och vilka exklusiva vanor de tillskansat sig. Men mest roligt är det nog att skämtsamt provocera de muslimska eleverna om hur min hund hade det när hon levde. De kan visserligen ha haft hundar själva, som vakthundar i en hundgård, men aldrig inne i hemmet, då hunden inom islam ses som ett i grunden orent djur- och tja, jag förstår hur den synen uppstod! Mina katter är aldrig intresserade av det som luktar starkt och äckligt, på samma sätt som hundar är, och  de skulle inte tycka att en torkad hästmocka var smaskens om de kom över en. Men jag älskade min hund i alla fall och givetvis fick hon ligga i sängen om hon ville det, vilket jag berättar för mina elever. – Jag brukade pussa henne på nosen också! lägger jag gärna till, om de fortfarande inte har kräkts efter sängbeskedet. Däremot delade jag inte en glasspinne med min hund, något som jag faktiskt sett andra mattar göra vid ett par tillfällen. Där går min gräns!

Jag är en himla bra lärare som ni märker. ”Jag skakar om och berör” brukar jag tänka själv. Och allt som skakar om och berör är ju positivt, som ni vet, även om det berör på ett negativt sätt.

Resande i ord

Som sfi-lärare är man inte bortskämd med utlandsresor inom jobbet och därför ser jag mycket fram emot en Islandsresa i maj. Speciellt som jag aldrig varit på Island och nog inte skulle ha kommit dit annars. Anledningen är att jag tillhör en arbetsgrupp på jobbet som är en del av ett EU-projekt där ett antal olika länder är med och utbyter pedagogiska metoder för just ordinlärning.

Men jag oroar mig lite över min outfit och hur jag ska bära mig åt för att mitt viktiga uppdrag ska synas när jag kommer gående på Arlanda tidigt på morgonen. Jag menar, så att alla ska se att här kommer en kvinna som reser i ord och inte är någon turist! Bör jag ha stora tjocka Norstedts svenska ordbok väl synlig under armen så som affärsresenärerna bär portföljen? Eller ger det möjligtvis ett intryck av att jag inte är medveten om att det finns ordlistor online nuförtiden? Fast Jan Guillou skriver ju på en gammaldags skrivmaskin fortfarande och åtnjuter respekt – bör då inte jag kunna ha Norstedts eller åtminstone SAOL med mig?

Ger det mig ökad respekt – ”hon är verkligen helt uppslukad av sitt jobb” – om jag låtsas okunnig om vad SAS är en förkortning av och säger att jag ska flyga med Så Att Säga och frågar vilken gate jag ska gå till? Eller kanske ännu hellre var gaten till Svenska som Andra Språks avgång ligger, det som förut kallades just SAS men nu heter SVA? Bör jag skämta lite nördigt gammaldags och fråga om ordklassen sitter framför eller bakom Business class? Eller om de som reser i Economy Class inte har en ”ord-nad ekonomi” – höhö?

Och om min stolsgranne verkar pratsugen, där när vi sitter 32 000 fot (10 000 m) över havet, kan jag fråga honom hur många ord han som lekman behärskar? Och flika in att, apropå havet under oss, ordet hav inte är språkligt besläktat med haveri, om han nu trodde det. Kanske är han politiker, på väg till Bryssel via Island. Då kan jag berätta lite om ordet politiks etymologiska släktskap med till exempel politivagn. Är han affärsman (ja jag säger han hela tiden, jag pratar inte med främmande kvinnor på flygplan) så faller det ju sig naturligt att jag påtalar släktskapet mellan kapitalist och capital punishment (dvs dödsstraff). Men att flygplanskapare inte har samma etymologiska bakgrund. Och att termik och terrorist inte heller är besläktade.

Om han inte är så påflugen, dvs han kanske inte har flugit så mycket och inte är bevandrad i flygterminologi, kanske han inte vet att den sista raksträckan innan planet ska landa kallas finalen på flygspråk. Om han är smart kanske han själv kan förstå sambandet mellan final och ”Fin” som det står i slutet av franska filmer, dvs The end . Det är då vi har nått vägs ände, skulle jag sägaEllerdå sjunger vi på sista versen” om han fortfarande inte fattar.

Jaja, nu ska jag tänka lite mer på vad jag ska ha på mig.

IMG_5866

Bilden: Att resa är att dö en smula.

Såna sånger gillar vi inte!

Vi satt i personalrummet på jobbet och kom in på vilka sånger vi inte gillade. Någon hade väldigt svårt för Sång till friheten av Björn Afzelius medan en annan hade hakat upp sig på Öppna landskap och detta på grund av textraden ”Jag trivs bäst i fred och frihet” eftersom hon menade att ”bäst” inte kunde användas här då ingen kan trivas alls i motsatsen till fred och frihet.

Jag själv har nog allra svårast för sången Åh tjejer (vi måste höja våra röster för att höras), en sång som dammades av igen senast i Belinda Olssons tre dokumentärfilmer om feminism (Fittstim- min kamp). Denna sång får mig att skämmas över att vara kvinna och jag önskar att jag aldrig blivit född när jag hör den. I alla fall inte född som kvinna.

Dessutom så är ju dess budskap helt fel! Kvinnor ska SÄNKA sina röster för att höras, är ju rådet som annars alltid ges till kvinnor som ska tala offentligt. Inte bara för att de ska höras bättre, utan för att folk ska lyssna till dem bättre.

Ja så ni förstår. Den där sången är verkligen dålig på alla sätt och vis. Dålig, dålig dålig!