Det finns absolut ingen anledning till oro

Jag tror man kan allt man vill. Och i dag ville jag flyga.

Alltså begav jag mig till Bromma Flygplats, där jag genast fick syn på en massa små flygplan som inte sa nej till en tur i det blå.

Men först ville jag meka lite. Så jag slet huven, eller kåpan som det heter, av ett plan och rotade lite, men tröttnade faktiskt rätt fort. Jag begriper mig inte på sånt där och dessutom blir man smutsig om händerna!

När jag tagit mig in i cockpit var min första, spontana reaktion:

– Oj, här var det många klockor minsann!

Men det lät jag mig inte avskräckas av (jag kan faktiskt klockan!) så jag startade motorn och styrde ut mot startbanan.

start-ed2

Snart var jag i luften!

– O, vad vackert det är! tänkte jag. Det hade man inte kunnat ana när man gick omkring där på jorden och skrotade.

Jag kände mig mycket nöjd med att jag tagit beslutet att testa att flyga. Man vet ju aldrig hur något är förrän man provat på!

Men det ska erkännas att jag var lite nervös när jag närmade mig landningsbanan för jag visste ju egentligen inte alls hur man gör när man landar ett flygplan.

Men det gick trots alla farhågor bra!

Nu har jag bestämt mig för att starta min egen flygskola: Flying without dying ska den heta. Med det namnet är min förhoppning att även flygrädda vågar sig på.

Anmäl er redan nu!

Ni kan känna er trygga med att det här är bra

Har ni tänkt på att om jag hade fått betalt för att skriva den här bloggen så hade jag varit TVUNGEN att skriva inlägg hela tiden, oavsett om jag hade något att skriva om eller inte.

Då vet man inte vad man hade fått! Ena stunden hade det kanske varit lysande, medan nästa inlägg, när jag kanske hade en dålig dag, blev rena rama skiten. Bara för att jag måste! Hur hade det känts för er läsare?

Nu kan man vara säker på att det jag skriver är bra, eftersom jag inte är tvungen att skriva det. Det känns väl tryggt?

Att hoppa fallskärm – inte så lätt som du tror!

Att hoppa fallskärm verkar kanske härligt men är inte alls så lätt som det ser ut.

Fallskärmsinstruktörer berättar att i början är många hoppare så nervösa att de efter själva uthoppet ur planet glömmer vad som är upp och vad som är ner. De tar då miste och hoppar uppåt, ut mot rymden.

När de väl kommer på att de är på fel kurs kan det vara flera timmars resa hem igen. (Då kan det vara bra att ta fram den medhavda matsäcken som fallskärmshopparna alltid har i sin ryggsäck med tanke på sådana situationer. En smörgås och en kopp varm choklad brukar smaka bra då och lugnar nerverna.)

Men det finns även andra fällor. En del hoppare envisas med att skicka sms till sina nära och kära där det står ”Gissa var jag är?” och glömmer att dra fallskärmen när de närmar sig stratosfären.

När de sedan själva får ett sms från fallskärmsinstruktören där det står ”Dra skärmen jävla idiot!” blir en del så sura att de i stället för att dra skärmen skriver tillbaka ”Jag tänker inte ta order av dig. Idiot kan du vara själv. Du kan dra åt helvete!”

Men som tur är slutar de flesta hopp ändå lyckligt, och fallskärmshoppning är trots allt en ganska säker sport.

Det är jobbigt att skrapa rutan på Concorden

Concorde.jpg

Att jag tjänar mycket pengar är inget jag skäms för att tala om. Som SFI-lärare tjänar man mer än VD:arna på våra största börsnoterade företag gör – tror jag. Men jag är väl värd de pengarna eftersom jag jobbar hårt rätt ofta!

Men jag vill att ni ska komma ihåg att livet inte alltid är lätt för det! Det finns en vardag även för SFI-lärare, och när det blir vinter känns det  jobbigt även för mig att skrapa is och snö från rutorna på konkårrden när man ska till jobbet vid elvatiden!

Varning för regnochhöstare!

Man lär sig av sina erfarenheter. Efter att alltid ha fallit för solochvårare har jag nu lyckats falla för en riktig regnochhöstare.

Men inte blev det bättre för det. Bara väldigt blött.

Hur känner man igen en regnochhöstare? Jo till skillnad från solochvåraren tar han dina pengar, men utan att först charma dig och ge dig komplimanger. Han är otrevlig och oförskämd från första början och sen tar han dina pengar.

Är det inte fräckt, så säg!

Se ett flygplan födas (obs ej för känsliga)


Foto: Airbus

Så här ser det ut under en förlossning av en flygplansbebis. Bebisen har ännu inte fått några vingar och kan inte flyga när den föds. Men om den dricker duktigt av flygbränslet som den får via nappflaska, så växer den sig snart stor och stark!

Mamman är en Airbus Beluga A300-600 ST och har numera ersatt Super Guppyn, som hamnat i klimakteriet.

    Foto: Airbus

Men oj, vad har hänt här? Mamma Beluga påstår att pappan är en Airbus A330, men det verkar inte stämma riktigt….

Love is in the air – Om hur flygplan blir till

Många av er har kanske undrat hur ett flygplan egentligen blir till.

Då kan jag berätta att det går till på samma sätt som när en människobebis tillverkas. Hur detta exakt går till vet jag inte, men det ska tydligen vara på samma sätt som med flygplan.

Jag har förstått så mycket som att två flygplan som tycker mycket om varandra träffas i hangaren på natten. Om de då inte ser upp och använder presenning som skydd, kan det resultera i att flygplanshonan blir gravid.

Ett par år senare nedkommer honan med sin flygplansunge. Vilken flygplanstyp det blir beror naturligtvis på vilka typer föräldrarna är!

Super Guppy.jpg

Bilden: Airbus transportflygplan Super Guppy är höggravid och väntas föda vilken dag som helst. Ultraljudsundersökningen visade att det blir en liten Airbus A320!  Super Guppyn (B- 377) tillverkades av Boeing men användes senare av Airbus för att transportera flygplansdelar.

Denna bild togs på Airbus huvudsäte i Toulouse runt 1990.

Foto: Anna Roström

Apropå mumisexualitet

Jag läste i Amelia om par som hade lite udda sexuella vanor. Ett par tyckte om att vira in varandra i gladpack, medan ett annat brukade mumifiera varandra med tyg (en åt gången eftersom man sedan man blivit mumifierad inte kan röra sig utan måste bli avmumifierad först av sin partner).

Det intressanta med detta tycker jag är frågan om man är född som mumisexuell, eller om man blir det p g a av man besökt Egyptens pyramider eller Medelhavsmuséet i Stockholm för många gånger när man var liten?

Vad tror ni?