Så fixar du våren

Som alla vet kommer våren fortare om man tar på sig kalla kläder – som till exempel en tunn vårkappa i valfri färg som man kan frysa i till exempel när man väntar på bussen. Men man kan också få den att komma fortare inomhus. Jag själv blev inspirerad när några solstrålar tittade in i mitt annars mörka nordöstliga kök och tänkte: Nu byter jag ut vinterfärgerna och lägger på en grön löpare i stället för den guldgrå, flyttar om tavlorna och sätter en gul ros på bordet. Då blev det jättevårligt.

img_3713

img_3709

 

img_3660

Man kan också ha en ljuslykta på soffbordet som solen kan reflekteras i.

Sist men inte minst är det viktigt att ha en katt som njuter av solen som kommer tillbaka, och letar upp alla soliga platser i hemmet. om man vill ha vår på riktigt.

img_3723

img_3728

img_3731

Så nu vet ni hur man gör.

Suck, Björklund

Jan Björklund kritiserar handelsministern Ann Linde för att hon bar slöja vid statsbesöket i Iran. Att hon hade brutit mot lagen om hon inte gjort det bekymrar honom inte. (För att säga emot mig själv medger jag dock att jag tyckte det var lite fräsigt när Michelle Obama förra året eller när det var besökte Saudiarabien helt obeslöjad.) Han får förklara sig i Rapport som jag just såg i kväll:

”Slöjan är ju ett tydligt tecken på kvinnoförtryck ” visste han att berätta där.

Jag undrar då hur Jan Björklund ställer sig till att svenska kvinnor gifter sig med slöja (och i vitt dessutom, för att markera att de är oskulder) och att damer förr och vid societetsbröllop nu fortfarande bär hatt i kyrkan. En av anledningarna är att kvinnan enligt Paulus måste dölja sitt huvud när hon ber, då hon är mer syndig än mannen. Brudslöjan och hatten är alltså klart kvinnoförtryckande och alla bör vägra dem. Eller?

Eller så är de ett uttryck för identitet och religionstillhörighet och säger inget i sig om ifall kvinnan är förtryckt eller inte. Jag vet att jag skrivit detta förut men jag blir frustrerad över att slöjan alltid ska pekas ut som markör för kvinnoförtryck. Det är att göra det lätt för sig. Därför skriver jag igen:

De invandrade kvinnor som bär slöja kan mycket väl vara förtryckta. Detta på grund av att de länder de kommer ifrån ofta ligger ljusår från Sverige när det gäller kvinnosyn. Men slöjan I SIG bevisar inget förtryck. I min undervisning kan en slöjbärande kvinna visa sig vara hur välutbildad och självständig som helst, precis som en västerländskt klädd kvinna från samma land ibland kan vara både förtryckt och hederskontrollerad. Det hänger inte på slöjan!

Det är bara ett plagg. Trots allt.

Tillägg den 14/2: Jag har nu fått veta att det inte förekommer slöjtvång i Saudiarabien för utländska gäster, vilket förklarar att Michelle Obama inte bar den vid kungabegravningen. Inte heller Ann Linde kommer att ha slöja på sig där vid nästa besök, kan man läsa. Men i Iran är den som sagt lag.

Julpuss

img_3510-ed2

Vad de har runt halsen? Grejor som suttit runt en vinflaska. Jag skrev om det förut att rosetten skulle passa Kasper på julafton, sedan hittade jag lustigt nog en liten röd tyllros runt en annan flaska, som ju passar Vera perfekt.

Julevangelium enligt Anna

Jag hittade denna utmärkta (?) rimdikt, som jag inte minns när jag skrev, i min låda:

Maria var en tjej som gick och blev gravid,

detta hände sig vid juletid

då stjärnorna blinka

och folk äter skinka

och stannar nog allra helst hemmavid.

Men Maria var på väg till sin skattemyndighet

fast den har ju stängt över jul, som alla vet

Dessutom var hon som sagt som man säger på smällen

och blev tvungen att föda på julaftonskvällen

Men BB var fullt

och efter mycket tumult

hamnade hon i ett stall, av alla ställen!

Hennes kille Josef var också med

han gick till fots men Maria red

Men barnet kom först efter flera timmar

ungefär vid den tid då juldagsmorgon glimmar

Det blev som Maria känt på sig, en kille

Han var så otroligt söt, den lille

En kyrkokör som höll till uppe i skyn

ville inte sluta sjunga och väckte hela byn

Josef förklarade vänligt att Maria var trött

då gav de sig av, utan att någon blev stött

Sen kom tre kyrkoherdar förbi

De var på väg till julottan i respektive församling de jobbade i

De sa ”Vi ville bara säga grattis och så

och så undrar vi vilket namn som pojken ska få?

Även kyrkobesökarna vill nog gärna veta

vad just det här barnet ska heta.”

Josef sa att han ville Kevin, men att Maria sa nej

”Han heter Jesus har jag redan sagt till dej!”

Sen var det dags för herdarna att gå,

de hade ju sina julgudstjänster att tänka på

”En riktigt god jul!” sa de innan de for, ”och pojken blir nog nåt stort han, när han blir stor!”

img_3554

Det närmar sig 200 ooo-slaget

Antal sidvisningar (inte unika besökare) närmar sig 200 000, det är bara lite drygt 300 kvar. Fast egentligen är det lite orättvist, när Aftonbladet la ner sin bloggportal hade jag fått över 500 000 sidvisningar på mycket kortare tid. Det var nog för att bloggen exponerades mer då och för att folk blev mer arga på mig då och kommenterade argt och vildsint, som man kan vilja göra ibland.

Men till saken. Den besökare som prickar in sidvisning nr 200 000 vinner resa till New York! Och det är alldeles sant. Sedan är problemet visserligen att jag inte kan se vem som besöker min blogg, men det är en annan sak. Jag litar på den som säger att hen stod för den tvåhundratusende sidvisningen. Givetvis.

Man ska inte kalla varandra saker

Som jag skrev i mitt förra inlägg har Kasper bara blivit mer och mer kelig. Numera vill han sitta i knät precis jämt. Går jag och lägger mig på sängen för att läsa kommer han direkt och sätter sig på bröstkorgen mellan mig och boken (glöm läsningen) och nöjer sig inte längre med att ligga längre ned över benen. Går jag till datorn kommer han efter och ska sitta i knät eller framför skärmen. Går jag på toaletten…

Jag tror han kanske har blivit lite gammelmans-sentimental. Han inser alltmer att det viktigaste i livet – efter mat – , är kärlek och att vara tillsammans – hela tiden.

Jag kunde inte låta bli att skoja med honom och säga att han borde ha hetat Klister och inte Kasper. Han blev väldigt stött då.

– Jag tycker inte att man ska hålla på och kalla varandra saker, sa han. Jag heter ju Kasper.

Så jag har inte sagt så igen.

img_3436img_3409-ed

(Nej, det går inte att ta skarpa bilder med en hand i dunkelt inomhusljus i december.)

I dag uppmärksammar vi Turbo

Min eller snarare vår katt Turbo (jag fick ju ta hand om honom p g a av allergi hos de egentliga ägarna och de är fortfarande hans juridiska ägare) kan fortfarande leva och finnas därute någonstans… Såg att någon tittat på ett gammalt inlägg där han ser ut så här, lite orolig över att jag visslade: som en egyptisk katt avbildad i pyramiderna.

img_8757-ed

Han hade verkligen ett speciellt utseende och många hajade till första gången de såg honom, så även jag. Men han var helt sinnessjukt kelig och gosig! Och han glömde ofta att hålla inne tungan när han blev till sig av kelandet.

img_76091

img_8156-ed

img_8072-ed

Kasper har lite tagit hans plats när det gäller kelandet, nu när mitt knä inte längre alltid är upptaget av Turbo så har han minst sagt ”flyttat fram sina positioner”. (Vera kelar inte så mycket, utom när vi ska sova, utan är uppe och klättrar i bokhyllan, typ.)

Jag undrar om de skulle komma ihåg varandra om Turbo kom tillbaka, eller om Kasper skulle bli arg över en annan hane i hushållet, nu när han har fått en sådan söt fästmö…

I vilket fall är Turbo en helt fantastisk och speciell katt som anförtroddes mig och som jag lät mig gå ur händerna…. Det är svårt att komma över detta.

Smuuti!

Ni trodde kanske att det bara var hippa modebloggerskor som håller på med att visa bilder på sina hälsosamma gröna smoothiesar som sägs rena kroppen och som de dricker i tid och otid?

Ni är inte särskilt bevandrade ni.

Jag säger ja till smoothien – eller snarare yes – och har alltid gjort. Förutom diskmedlet kommer den friska (?) gröna färgen från färsk spenat, avokado och chlorellapulver som jag blandat i kokosgrädde. Känner mig faktiskt lite renare och fräschare inuti när jag har druckit den.

img_3371