Han älskar mig faktiskt!

Som enda man i familjen är Kasper förstås familjens överhuvud. Men vilket snällt och klokt överhuvud han är! Med mild (nåja) men fast tass leder han mig och talar om att ”nu ska jag gå upp” (lite före sex på morgonen) och ge honom och Vera frukost, och ”nu ska jag sluta titta på datorskärmen eller mobilen” och titta på honom i stället (han sätter sig framför båda så ofta han kan).

Kasper älskar matte men inte lika mycket att bli fotograferad…

Han tycker också väldigt mycket om kärlek och tycker att man ska visa att man tycker om varandra. Det är fint. Därför har han inga som helst problem med att någon eventuellt skulle kunna tycka att han är lite efterhängsen. När jag går till datorn kommer han efter (och sätter sig framför skärmen som sagt), eller lägger sig ovanpå min hand där jag har musen. Eller så försöker klättra upp i knät. När jag går till soffan för att titta på TV kommer han genast efter och lägger sig över bröstkorgen så att han delvis skymmer sikten, och går jag till sängen och lägger mig och läser kommer han och lägger sig under hakan. Eller på boken.

Varje morgon efter frukost vill han ligga under mattes haka.

När jag var liten sa min far ibland ”Akta dig för pusslisa!” till vår hund, då jag inte kunde låta bli att pussa henne. Men Kasper gillar att bli pussad! Han krafsar på mig med tassen när jag slutar.

Ett sådant överhuvud borde alla familjer ha! Till och med när jag köpt nya kläder är han positiv och säger att det är snyggt och frågar inte vad det kostade!

Och trots att han efter sina filmer på Youtube är att betrakta som filmstjärna är han inte ett dugg divig och beter sig aldrig illa på krogen som vissa Dramaten-skådespelare. Han har inga brister helt enkelt (det skulle möjligen vara att han försöker stjäla sin fästmö Veras mat om han kan, men det fattar hon i alla fall inte då hon fortfarande tror att han ska ge henne mat om hon stångar sig mot honom).

Ibland när matte gått och lagt sig kommer Kasper och överlämnar en present i form av en tygmus på täcket och inväntar sedan berömmet. (Han är innekatt och kan därför inte ta hem riktiga möss.) Jag blir förstås alltid lika glad och poängterar att vi aldrig skulle klara oss utan hans bidrag till familjens försörjning!

Det orange-blåa peakar

När jag var yngre avskydde jag, liksom många andra, färgen orange. Så blir det när man växte upp på 70-talet. Men nu gillar jag den!

Eller, i alla fall om den är i kombination med blått! Aprikos, orange, terrakotta, guld tillsammans med blått tycker jag blir väldigt fint. Så pass att jag riskerar att överdosera. Fast kanske är det just det som man ska göra i inredning, gå in för något helt och hållet och inte hålla på och mesa? I så fall finns det en del till jag kan göra…

Själv vill jag dock tro att min orange/blåa period peakar just nu och inte kommer att utvecklas ytterligare. Men vi får se.

Loppisfyndad skål på soffbordet.
Tavlor ovanför soffan.


Tja, här ligger man…

…och funderar över hur det kom sig att just jag skulle hamna hos en sådan sällsynt tråkig och snål människa som min matte, som låter mig och Kasper vara utan mat hela tiden (åtminstone får vi inte mer än tre mål om dagen och lite godis) och som inte vill stå och och vifta med en vippa i en kvart medan jag sitter bakom gardinen och funderar på om jag eventuellt ska idas springa fram och fånga den.

Det är väldigt svårt att förstå hur hon tänker ibland, men som katt gör man nog bäst i att låta bli.

Visa mer

Ett fågelbo i julgranen

Min bror (och senare även jag) var hemma i föräldravillan häromistens och hjälpte far att få ut julgranen. Det var en tät julgran, för när den var avbarrad upptäcktes – ett fågelbo! Jag kunde inte låta bli att ta med det hem, såna säljs ju för sjutton i presentaffärer till påsk!

Men var inte ägget som fågeln värpt väldigt stort i förhållande till boet?


”Den ljuva vår är inne! Vad fröjd för själ och sinne!”

Så fick vi lära oss att sjunga i musikklasserna på min tid. Jag vill sjunga detta även nu i slutet av januari men det funkar liksom inte. Våren är inte inne, och därmed ingen fröjd för själ och sinne heller. Men man får foga sig. Och ha tålamod.

Vitsippor fotade ovanifrån på mitt mörka soffbord förra året.

En vinterträdgård

En vinterträdgård i Gamla Enskede i Stockholm. ”Bo Kasper” bor eller bodde för övrigt i huset till vänster – som inte syns! Det vet jag eftersom min moster hade lyssnat på Bo Kasper en natt när hon hade svårt att sova. ”Nästa morgon när jag såg honom på tomten tänkte jag att jag måste gå fram och tacka för i natt” sa hon.

Mera jul

Kan inte de förbannade ljusen se till att vara raka åtminstone? Det är svårt nog att ta snygga bilder i alla fall!
Och glöm inte att julberättelsen inte hade blivit densamma om det funnits plats på härbärget och Jesus inte fötts i ett stall. Tänk på det nästa gång ni klagar över överfulla BB!