Välkommen lille Mazarin!

Ni kan andas ut, ni som oroat er för hur det, efter att Kasper dog i april, ska gå med bara två fruntimmer i hushållet, utan något manligt överhuvud.

Nu har nämligen lille Mazarin kommit!

Bara 15 veckor gammal och ett busfrö utan dess like kan man kanske tycka att det blir en ganska svår uppgift för honom att fatta lika övertänkta och kloka beslut som Kasper, som ju var nästan precis 17 år när han dog.

Kasper var ju dock ganska döv på slutet, men något i den här killens utseende säger mig att han i alla fall kommer att höra riktigt, riktigt bra!

Men huvudsaken är väl ändå att hushållet nu fått ett överhuvud! Vera uppskattar det inte till fullo än utan slår på överhuvudet med tassen när hon kommer åt och verkar tycka att han ser rätt dum ut. Men han har bara varit här sedan i söndags och det går redan helt okej och hon verkar också tycka att det är lite roligt att jaga honom och blir allt mindre arg.

Det har varit ett fasligt sjå med att hitta ett namn. Det mer enkla namn jag från början kommit på medförde lite sorgliga minnen för en av de inblandade – jag är nämligen inte ägare till honom än utan han ska användas i avel ett tag när han blivit vuxen, och först därefter tar jag över honom. Jag är alltså fodervärd till en början. Men om ni tittar på färgteckningen på ryggen så slog det mig plötsligt att det ju var pudersocksglasyr han hade där, och färgerna rent allmänt liknar en mazarin! (Den ursprunglige Mazarin var för övrigt en italiensk-fransk kardinal och minister så det är ett maskulint namn.)

Ett uppfödarnamn hade han förstås redan innan: Sweetpurr’s My Little Monkey heter han i stamtavlan. Men jag kunde inte hitta något bra apnamn…

Suktar

Tänk om jag skulle börja ta upp ridningen igen?

Det var många år sedan nu. Men tänk också vad många ben jag skulle bryta om/när jag faller av nu när jag inte är vad man menar med ung längre!

För några veckor sedan tog jag i vilket fall en promenad hemmavid och passade på att fota hästarna vid Åkeshov. I synnerhet när jag ser hästar på ”uteritt” känner jag ett svårt sug!

Ett fall för Vera!

Ni som är så hederligt gammeldags (vadå ”nätflix”?) att ni tittar på Svt och svtplay.se har kanske sett att det finns en serie där som heter ”Ett fall för Vera”? Den har jag själv inte sett men jag påminner min katt Vera ibland om att hon verkar vara högaktuell på TV.

I kväll fick jag bildbevis på att så verkligen är fallet! Titta på bilden till vänster av skärmdumpen från Svtplays hemsida ovan! Nog är det min lilla Vera med rosa rosett som är hjältinnan i TV-serien!

Den nedre skärmdumpen måste vara fejk.

Nu dejtar hon

Jag har så smått börjat låta Vera börja dejta nu när Kasper är i himlen och jag vill vara förberedd när jag måste börja jobba borta igen och Vera blir ensam på dagarna.

Hennes kontaktannons (eller vad det nu heter i dessa nätdejtingtider) ser ut här:

Hej! Jag är en hona på nio år. Jag tycker själv att jag ser väldigt bra ut och jag känner mig nöjd med mig själv på alla sätt och vis. Jag är också väldigt smart och har kloka tankar och åsikter om det mesta och jag delar gärna med mig av dem!

Du som svarar gillar liksom jag att stjäla mat (gärna ruccolasallad!) och gillar rent allmänt ett aktivt liv där vi ganska hårdhänt väcker vår matte för frukost runt sex på morgonen, så att vi sedan är väl rustade att möta dagens alla utmaningar som kan bestå i att sova både i soffan eller under täcket i sängen. Ibland måste vi hjälpa vår matte med att laga mat, måla naglarna eller sy fast en knapp.

Men du ska även gilla mysiga hemmakvällar framför TV:n eller allra helst framför mattes datorskärm, så att hon inte ser vad hon läser eller skriver. Tangentbordet är dessutom varmt och skönt att värma rumpan på och jag tror att du kommer att gilla det lika mycket som jag, även om matte har ett svårförståeligt humör och inte vill unna oss just denna rumpvärme.

Om det hela låter intressant, hör av dig till Vera!

Nu har jag druckit ur vinet och rättat uppssattserna

Jag jobbar hemifrån och sköter kontakten med mina sfi-elever via mail. Det går jättebra. Har inga problem med ökad alkoholkonsumtion som det sägs är ett problem nu i coronatider.

Faktissst alla mina elever fick godkända av mig den här gången! De är så himla bra och duktiga och härär ett exemmmpel på  hur jag skrvit i mina omdömen när jag rättet derasuppsatser och skickattt:

Nu har jag rättttat din uppsats och jag vill bara säga – så jävla bra!!!!!!! Du ör kanske den bästa elvev jag haft någonsin, och jag menar det! Inte bara toma ord … ooops tommma menar jag!!. Uppgifften var ju att beskriva din bostadoch det gjorde du verkligen på ett frötjänstfullt sett! Men du gjorde det så himmla myckt bättre än alla andrra ska du veta. När du beskrev ditt vardaggsrum var jag inte långt ifrån tårarrna!!!

Miljoner pussar och kramar från Anna, din lärare

Vera the widow

Hur har Vera tagit det att hennes äkta (han var ju minsann renrasig!) hälft inte längre finns här hemma?

Det har gått bra, hittills. ”Tack vare” coronatider har jag kunnat jobba mycket hemifrån och inte behövt lämna henne ensam så mycket.

Men det märks att hon undrar var Kasper är. Hon ställer sig ibland på bakbenen på byrån i hallen och ”fingrar” med tassarna mot handtaget till lägenhetsdörren, något hon aldrig gjort förut. Hon är rent allmänt mer intresserad när jag öppnar och stänger dörren till lägenheten, och undrar nog om jag ”glömt att släppa in Kasper” även om han inte var utekatt.

Hon vill ha mer kroppskontakt och pratar också mer. Hon har mycket att säga minsann, och för det mesta är hon missnöjd med matte och en hel del annat (eller det låter åtminstone så!).


Någon ny katt är det inte fråga om i nuläget. Men när jag börjar vara borta varje dag igen kommer jag att låta Vera börja nätdejta. Nedan träffar Kasper en fågel på nätet, som hade varit glad att den var på rätt sida om nätet om den varit levande.

Kolla den här frukosten, då!

Det här är en livsstilsblogg, det visste ni kanske? Med ett visst inslag av katter, okej då, samt av katolicism, eller frånvaron av sådan.

Just därför vill jag visa att jag minsann bakade scones till frukost i går. Bakade på glutenfritt mjöl, därav den lite ljusare färgen. Detta kunde jag göra eftersom jag nu i coronatider arbetar hemifrån. Om min arbetsgivare vill opponera sig vill jag påpeka att själva degsättningen gick på en förmiddagskafferast och sedan kunde jag faktiskt arbeta medan sconesen gräddades.

Jag drack som ni ser te till sconesen. Earl Grey. Men jag hade förstås druckit kaffe först, när jag vaknade. Jag är väl inte helt dum i huvudet.