Fikonsöndag

IMG_4629

Jag ville bara visa mina fikon. De är vackra, tycker jag. Och vilket fint väder vi har i Stockholm, dessutom! Rena rama sommaren känns det som. Katterna brukar inte vilja gå ut så fort det är det minsta kyligt men i dag klev Vera frimodigt upp på det regnvåta bordet. Sedan rusade hon runt i tio vansinnesvarv runt lägenheten, kanske för att hon också blev glad över det vackra vädret.

IMG_4628 (1)

För övrigt läser jag att jag måste klippa ner Bägarrankan när det blir kallare och ta in den. Det bär mig synnerligen emot, då den blommar och blommar hela tiden.

Ungjävel!

”Har du barn?” frågade någon när jag var på klassåterträff för inte så länge sedan. Det är inte en känslig fråga för mig, men jag påmindes om hur det kan vara för dem som det är känsligt för. Jag hade bara pratat med klasskompisen jag inte sett på 25 år i någon minut innan jag fick frågan, följt av ”Känns det jobbigt att inte ha några?”.

Mitt svar var att det inte känns jobbigt. Det som känns jobbigt är att jag mådde så jäkla dåligt under en så lång period av mitt liv, både fysiskt och psykiskt, under den period där de flesta skaffar barn, och att dessa år på många sätt känns som förlorade år. Jag kunde knappt ta hand om mig själv och tanken då på att ha någon vars hela existens hängde på mig framstår fortfarande som en mardröm.

Dessutom är jag inte dum! Jag förstår ju att jag skulle föra vidare både anlag för ångest-depression och en viss förmåga att formulera sig. Och jag drar mina slutsatser. Ungen skulle bli som jag, och när den blev vuxen skulle den vara så missnöjd med sin barndom att hen skulle skriva av sig i en bok som ges ut på ett stort bokförlag och vinner Augustpriset. Ungjävel!

Sedan får jag sitta i TV som en annan Anna Wahlgren och beklaga mig iklädd tält samt ge ut en hämndbok med egna medel som ingen läser. Ungjävel! Nej, jag är nöjd med att ha två katter, även om det känns lite sisådär att vara en ”katt-tant”. Men än så länge har jag bara två, och fördelen med dem är att de inte kan skriva böcker, trots att de kan läsa. Men lita på att de hade gjort det om de kunnat, om hur de måste ”svälta” och att jag inte leker med dem tillräckligt. Kattjä…

Rådjur med huvudbonad

…eller är det detta som kallas äppelknyckarmössa?  I vilket fall hade ett äpple kilat fast sig mellan hornen på detta rådjur som låg och vilade sig i min pappas trädgård. (Oskarpa bilder, men jag var inte alls förberedd på denna syn och får vara glad att jag åtminstone hann ta några bilder med mobilen.)

IMG_2095-ed3

20170923_201807.ed

 

En himla massa guld

img_4600

Allt det här guldet plockade jag själv på Vällingby torg i eftermiddags varefter jag betalade för det i kassan!

Med detta sagt har jag en vädjan: Sluta att kalla lingon för ”skogens röda guld” eller kantareller för ”skogens gula guld”! Det ser så fantasilöst och klyschigt ut och jag är trött på att läsa det! (Googla själva så ser ni hur många träffar uttrycken ifråga får.)

Jag vill påpeka här att som svensklärare borde jag ha ett och annat att säga till om.

Men om man nu envisas med gulduttrycket så har jag en fråga som illustrerar problematiken runt uttrycken: Anta att jag lägger lite lingon i mina byxor under en veckas tid. Är jag då ”flickan med guldbyxorna” eller har jag bara ”lingonvecka”?

Samma med kantarellerna för övrigt, lägger jag dem i trosorna har jag väl  helt enkelt svamp i underlivet och inga guldbyxor?

Telenor – en liten recension

Jag har inte Telenor som mobiloperatör. Men jag har en bekant som har det, och jag har just fått ta del av EN SYNNERLIGEN MÄRKLIG mailkonversation med min bekant och Telenors kundtjänst. Det var också synnerligen god underhållning att läsa den, kan jag meddela… Dock var den inte unik när det gäller hur företag brukar svara – företag som i någon mening är oseriösa agerar ofta på detta sätt – genom att överösa den som frågar med all möjlig information i sina svar, utom om just det som frågan gäller… Och sedan upprepat inte förstår/inte låtsas förstå vad frågan gäller. Allt inlindat i artighetsfraser som ”Tack för ditt mail” så klart.

Det som det gällde: Min bekant hade åkt finlandsbåt och upptäckte sedan på sin mobilräkning att han debiterats ett samtal på fem sekunder – till en sekundkostnad på drygt 13 kronor! Men saken var den att hans samtalshistorik i telefonen visade att han inte ringt något samtal – inte ens fem sekunder långt – under resan. Och i synnerhet inte till det nummer som fakturan angav – det finns nämligen ingen abonnent på det numret! (Kan tilläggas att han reste dagtid och var fullkomligt nykter, han behövde alltså inte förlita sig till mobiltelefonloggen för att veta vad han gjort.)

Hans två frågor till Telenor gällde hur han kunde debiteras för ett samtal som varken syntes eller kunde kopplas fram då det inte har någon abonnent (han provade själv dessutom att ringa numret) samt hur det kommer sig att det inte finns någon information på hemsidan att prissättningen kan bli helt annorlunda på havet om samtalen kopplas via satellit. Det var ju inte så liten prisskillnad det rörde sig om  – 68 kr för fem sekunder! Och detta alltså till en abonnent som inte existerar och som telefonen inte har loggat.

Han var ihärdig, min bekant, och har hittills frågat fem gånger exakt detta. Sist med versaler, så att det skulle bli ännu tydligare att läsa då kundtjänstmedarbetarna – av någon anledning – ideligen missade hans två frågor, men svarade på en massa annat som han inte frågat om. När det gällde informationen om olika taxor på hemsidan medgav dock en kundtjänstmedarbetare att man skulle ”föreslå en ändring” där. Samt förstår förstås både han och jag att kundtjänstmedarbetarna svarar som de gör av en anledning – de har fått instruktioner uppifrån och vill inte mista sitt jobb.

Jag själv tänker – kanske väl konspiratoriskt – att företaget kanske gjorde detta då min bekant just bytt abonnemang – ett sista försök att kunna mjölka en kund på pengar som i alla fall ”gått förlorad”. Men det har jag förstås inga bevis för! Men själv skulle jag råda er som har Telenor att kontrollera era fakturor lite extra, speciellt den sista om ni meddelat att ni vill avsluta abonnemanget. Eller om jag har fel, helt enkelt bara kolla alla fakturor mot loggen i mobiltelefonen.

Mitt semesterparadis

Jag har en alldeles egen plats som jag återkommer till år efter år. Det är inte välkänt för de stora massorna men har en obeskrivlig charm: Yaerfaella Spa & Resort. Här vilar jag upp mig, njuter av god mat, strosar omkring i de ofattbart vackra omgivningarna och pratar med locals (ja, en del pratar till och med svenska!).

Det här låter kanske lite som ett reklaminlägg eller en resebyråbroschyr men eftersom jag känner ägarna vill jag gärna hjälpa dem med att locka även svenskar till denna pärla.IMG_2026

Ovan: Det familjeägda, hemtrevliga hotellet. Ligger inom gångavstånd till bland annat unik shopping i Yacoubsberys centrum.

IMG_4474

Alla rum är personligt inredda. Här ett enkelrum med ihopfällbar säng, toalett med handfat och stora sittmöjligheter.

IMG_4472

Hotellkorridoren!

IMG_4468

Spa och relaxavdelningen med gratis massage till alla hotellgäster.

IMG_4477.jpg

Om man vill pigga upp sig lite efter sight seeing-turen eller shopping rekommenderas en cappucino på ett av ortens caféer – en cappucino som tillreds på ett alldeles eget vis och smakar därefter!

IMG_4476

Interiör ovan från ett av de allra populäraste restaurangerna. Här bör man boka bord för att få vara säker på att få plats. Många av gästerna är muslimer och kommer från närliggande afrikanska länder, men lika många är kristna från främst Mellanöstern. Här finns också kristna ateister, buddistiska burmesiska munkar och alla andra religioner representerade.

IMG_4485

På morgnarna samlas ortens kvinnor för att köpa hem grönsaker och frukt. De tidigaste kommer redan klockan tio.

Ja, det var lite om Yaerfaella Spa & Resort. Jag vill sammanfatta det hela med att Yaerfaella är för den som vill ha något mer än bara sol och bad och strandhäng men kanske ändå inte är så förtjust i att springa på muséer och titta på gamla byggnader. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska beskriva det mer än jag gjort i detta inlägg – det måste upplevas på plats! Men jag rekommenderar det varmt.

P. S Eventuella likheter med min arbetsplats Järfälla Lärcentrum är en ren tillfällighet.

Orsaken till alla problem

IMG_2007

Den här söta honkatten sitter och blickar upp mot en viss ständigt jamande hankatt på min balkong, nämligen Kasper. Hon är också orsaken till (nästan) alla problem i vår lägenhet!

Sedan förut vet jag att Kasper blir orolig under somrarna då både mina katter och grannarnas katter är ute på balkongerna och att han då rastlöst går omkring och jamar med ett ylande/bräkande ljud – och dessutom revirkissar på kanten av soffan och sängen! Jag har täckt nederdelen av dessa möbler med plast nu – men då Kasper tydligen ogillar att revirskvätta på plast har han just i år kommit på att man kan kissa på gardinerna också…

I år är han extra upprörd och jamar högt så fort han är vaken. Ofta står han och trycker nosen mot springan  på min balkong och tittar ner på balkongen snett under, där honkissen flyttat in. Förutom att en katt nyligen flyttat in rakt under honom också!

IMG_4367

Jag vet inte om han vill dejta honan ifråga eller om han är arg på henne för att hon förekommer inom det som han betraktar som sitt revir. Men om det första är orsaken påminner jag honom om att han ju redan har en söt och hängiven fästmö hemma och kanske inte behöver gå ut och träffa andra honor. Eftersom han dessutom är kastrerad.

Men jag tror att han mest är upprörd över att andra katter bor i hans hus. Då säger jag att han i alla fall bor högst upp, troligen är äldst bland katterna i huset, och kliver han dessutom upp på bordet som på bilden nedan tycker jag att han har all rätt att känna sig som boss över katterna under.

img_4345

IMG_4348Högst upp! Och troligen äldst bland katterna i huset. Och kan därför fnysa (eller borde kunna) åt alla de små larviga undersåtarkissarna i balkongerna under. Som han ser ut att göra på bilden.

IMG_4359Vera bara chillar och bryr sig varken om grannkatter eller Kaspers ylande.

Uppdatering lite senare än när jag började skriva inlägget: För att få Kasper att sluta kissa beställde jag en Feliway -refill från ett företag vars leverans tyvärr blev väldigt försenad. Det är en liten flaska med en vätska som innehåller ”katt-feromoner” och som man ansluter med en mojäng i vägguttaget. När elen värmer upp vätskan pyttsas den ut i luften. Doftfritt för oss människor, och kanske även för katten, men katten känner av det och blir lugn och harmonisk. Och ja, det funkar!

Nu har Kasper inte revirkissat på tre dagar, håll tummarna för att det håller i sig! Annars tänker jag gå till grannarna och förklara att Kasper bodde här först, att det är hans hus och hans utsikt och att de måste flytta – Kasper ska väl inte behöva vara tvungen att kissa på gardinerna bara för att det är sommar?! Va?! (Grannhonans unga matte är förresten visserligen utmärkt trevlig och hjälpte mig att bära upp nya golvet till mitt kök för något år sedan.)

Vad jag själv gjort hittills under semestern? Tja, tvättat soffklädsel, överkast och annat..