Vad det ska jäktas nu då…

Under vinterhalvåret kan det gå månad efter månad med samma gråmulna himmel  och en enstaka plusgrad ( i Stockholms-området) men nu, när träden står i full blom, ska det jäktas minsann! Man hinner knappt snyta sig (har varit förkyld hela helgen) så har träden utanför mitt fönster som jag skrev om i förra inlägget, blommat färdigt! Så här ser det i alla fall ut nu:

20180513_090056

Och när jag inte kan sova på natten och tittar ut genom fönstren från min säng så här:

20180509_232131

Oavsett har jag förstås annat att göra än att beundra blommor: två stora födelsedagar stundar. Vera fyller sju i morgon och Kasper fyller femton två dagar senare – vilket är en ansenlig ålder för en Cornish rex som enligt rasbeskrivningen annars bara blir 12-13 år.

Jag har sedan länge lovat att bjuda honom på Operakällaren med anledning av hans stora dag, och att han där ska få beställa in ”precis vad han vill”. Några förhållningsorder har jag dock haft: Man får inte stjäla andra gästers mat, i synnerhet inte efter att man låtsats bara vilja sitta i knät och kela, för att sedan norpa från deras tallrikar när de tittar bort. Och man får inte torka sig i rumpan genom att ”åka kana” på bordsduken! Det sista skriver jag också på förekommen anledning, då Kasper gjorde just det en gång just efter att jag lagt en nytvättad, nystruken vit duk på köksbordet. Han blev lite förnärmad när jag skällde då – ”hur skulle han kunna veta att man inte får torka rumpan på bordsduken när ingen talat om det för honom?”.

Men det ska nog ordna sig.

20180504_082205

P.S Nej Vera blir inte bjuden på Operakällaren denna gång. Hon får vänta tills hon fyller tio! Dessutom kommer jag att bli ruinerad bara av att Kasper får ”beställa in vad han vill” för han kommer att vilja beställa in allt.

Wow-effekt!

Det är tyvärr så att riktigt stilig kan min lägenhet aldrig bli, på grund av att den är så sliten i grunden och jag inte har råd att renovera, men med jämna mellanrum gör jag ryck för att förändra och förbättra, då jag plötsligt av någon anledning byter humör och preferabel färgskala. Det händer som sagt med jämna mellanrum och är inte särskilt bra för ekonomin. Men när det händer känner jag att jag inte står ut en dag till  – med de befintliga färgerna.

Ekonomin, som delvis är en följd av att jag av hälsoskäl inte kan jobba heltid, är annars en av anledningarna till att jag bor i en etta. En sådan, även om den är bra, lämnar ju i övrigt många rum att önska, men även om jag visst skulle kunna skaffa en tvåa någonstans så har den lägenhet jag har så många fördelar. Den ligger väldigt nära knutpunkten Brommaplan med butiker och kommunikationer, den ligger högst upp så ingen kan klampa i mitt tak (jag är väldigt ljudkänslig), den har en härlig balkong i sydvästläge, och trots närheten till Brommaplan är det tyst och lugnt och med blommande häggträd utanför balkongen – om någon vecka eller så!

Nu kanske ni vill att jag ska komma till wow-effekten? Jo, jag har ändrat färgerna i mitt sov-/vardagsrum!  Från något jag föreställde mig skulle vara ”sobert” i beige/vitt/brunt – till orange/guld och blått!

20180424_135428

Ovan hade jag dock börjat bryta det beige-bruna litet grand med den brokiga kelim-mattan.  Föremålen på soffbordet är konstigt ställda då jag just tagit bort duken för att få mer ”färgöverblick” när det gäller vad som skulle göras, liksom jag dragit gardinerna maximalt åt sidan.

20180425_091125.jpg

Jag tog ner de gamla gardinerna och tog bort mattan.

Orange avskydde jag av naturliga skäl förut då jag är uppväxt på 70-talet. Likaså fick jag en överdos av blått när jag växte upp – sedan jag blev vuxen har den representerat lite tråkighet och en blyghet i unga år som jag ville bli av med. Det jag inte förstått förrän för ganska nyligen är wow-effekten av att kombinera dessa värstingfärger! Jag blev faktiskt gladare av värstingfärgerna än av det brun-beigea!

20180428_133608

20180501_162911

För övrigt tänker jag som så här, att ni inte alls upplever någon ”wow-effekt” av mina bilder. Ni kanske rentav är i färd med att skriva: ”Nja, inte min stil riktigt, jag föredrar nog före-bilden, men huvudsaken är att DU är nöjd och trivs!”

Hur kan man bara skriva sådana saker till ett känsligt inredarhjärta? Va?! Ni borde skämmas !

Allihop.

20180501_150452

Den sista bilden visar en av blommorna i buketten på bordet. Vet inte vad den heter, men om jag gifter mig vill jag bara ha sådana blommor i min brudbukett och likaså vill jag ha dem som blomsterdekoration på min kista när jag dör. Den blomman är så mycket ”jag” på något sätt.

Jättekul, Bonprix!

Som 1,79 lång är det ganska svårt att hitta byxben med rätt längd, i synnerhet om man som jag inte har så stor klädbudget och det annars är lättare att hitta rätt storlek bland dyrare märken, så jag beställer ibland jeans från sajten bonprix.se. Har väl varken så mycket positivt eller negativt att säga om detta företag. Förutom på en punkt: de är väldigt roliga, de som arbetar där eller i alla fall  de som skriver deras informationsmaterial!

Med varje försändelse följer som sedvanligt numera en returetikett. Samt instruktioner för hur man gör om man vill returnera ett plagg. Bonprix instruerar:

  • Bifoga inga privata dokument eller föremål (t ex. mobiltelefon, nycklar, cv eller liknande).

Jättekul, tycker åtminstone jag!

Jag hade möjligtvis förstått om de skrivit att man ska kontrollera så att inte föremål som nycklar och mobil ligger kvar i de plagg man returnerar (och som då troligen ”provats” lite mer än vad man kan anse vara okej). Men att bifoga något? Det är en aktiv handling. Jag vill därför fråga er läsare:

Brukar ni då ni beställt en vara via Internet och som ni inte vill behålla, ”bifoga” era nycklar eller er mobil tillsammans med varan som ni returnerar? Eller kanske rentav ert cv?

Tacksam för svar!

Stora krukor har också öron

Jag tog fram ett antal krukor av modell större för att sälja dem på Blocket. Man kan ju faktiskt ha för många krukor och jag hade det.

Då passade Vera på. Alla som har katt vet att så fort det finns en låda eller en kartong tillgänglig så vill katten sätta sig i den. Men den här ”kruklådan” var till och med lilla Vera (som har kattunge-storlek på sitt halsband) lite för stor för, trots idoga försök att sätta sig i den.

20180302_153137-ed

20180302_153140-ed

Vilken tur att jag också hade en apotea-kartong där hon faktiskt fick plats!

20180208_125726

Jag snuvar dem på det roliga igen!!

Jag är väldigt förtjust i blommor. Det är mina katter också. Kasper vill äta dem medan Vera tycker att det är väldigt roligt att sitta och fiska upp snittblommor ur vasen med tassen, så att de sedan ligger utspridda på bordet. Hon gillar även att nypa av själva blommorna från stjälken.

Jag har haft uppfinningar när det gäller kattsäkra vaser förut, för lite större blommor, men nu har jag hittat den här vasljustaken på min lokala blomsteraffär på Brommaplan. Genialt! Nu kan de sitta och sukta efter blommorna hur mycket de vill, de kommer ändå inte åt dem! Haha.

Och vem har råd att köpa fler än två-tre snittblommor till vardags anyway?

20180131_155954-ed

Kattigt

Bild

I julas försökte jag få till en lika fin ”pussbild under misteln” med katterna iklädda rosett som jag fick förra julen. Det gick inte så bra. Här visar Kasper vad han tycker om att bli iklädd sidenrosett:

IMG_4760

Vera är också missnöjd. Jag ger katterna mat tre gånger/dag med det mellersta målet i varsin ”mat-automat” som jag tidsinställer innan jag går hemifrån. Jag kan dock inte ha båda automaterna eller matskålarna på golvet för då vet jag att Kasper skulle glufsa i sig sin mat väldigt fort och sedan ta över Veras matskål och glufsa i sig hennes mat lika fort. Därför har jag Veras matskål och automat uppe på kyl/frysen dit bara Vera men inte Kasper kan hoppa.

Men en dag öppnade sig inte Veras lucka i mat-automaten!

20180109_134947

”Ska inte Vera också få mat?” klagade hon där hon satt uppe på kylskåpet. Jag förklarade att det inte är mer troligt att luckan öppnas om hon dessutom sitter på den… Men det är ju inte så lätt att veta!

20180108_225704Träklossarna är till för att hon inte i sin iver ska kunna putta ner matskålen så att den hamnar i huvudet på Kasper som sitter nedanför. Och i sin tur väntar på att hon ska lyckas göra just det.

Annars är hon nog rätt nöjd med livet, speciellt om det kommer lite sol.

20180109_121721Båda är dessutom nöjda, vill jag tro, om de får ta sig en lur tillsammans i nyinköpt pläd som harmonierar med deras egna färger. Tror att det är väldigt viktigt för dem, att färgerna harmonierar.

20180108_131239

20180108_124043

 

”Vi komma, vi komma…”

Jag skulle vilja genomföra en julenkät, så här på mellandagsafton.

Jag själv är uppvuxen med fantastiska jular med ”hela tjocka släkten” – trots att hela tjocka släkten var kyrkoarbetande och vi alla skulle bryta upp för att fara åstad till diverse olika julgudstjänster ungefär halvvägs in i Kalle Anka.

Gran fanns det förstås. Men aldrig nånsin dansade vi runt den. Detta för att alla släktingar bodde i normala bostäder som inte tillät att en gran placerades mitt i rummet och därmed kunde dansas kring.. Hur gjorde ni?  ”Tradionellt svenskt julfirande” sägs innebära dans runt granen och förutom sången om grodorna så sjunger vi att vi komma från pepparkakeland.

Kan det vara så att jag uppvisar anomali? Dansar ni i själva verket i stort sett alla runt granen och sjunger om hur gubbar och gossar och flickor gör när de sitter och står förutom att ni komma?

Festprissa?

Någon undrade i kommentarsfältet under förra inlägget varför jag inte skaffade en tjejängel till Gabriel, så jag själv kunde slippa allt besvär med honom. Jag förklarade att många änglapinglor kommit och gått ur hans liv men att han verkar ha svårt för långvariga relationer – förutom den med mig då, men mig trakasserar han ju bara.

Men alldeles lägligt dök denna kvinnoängel upp – gjord av en elev till mig (som för övrigt är nunna!). Jag tog genast en bild och skickade till Gabriel och han hakade på direkt.

– Du är jettesnygg! skrev han. Följt av:

– Jillar du att fessta?

IMG_4729Vi hoppas på att hon gör det. Att de två ”fesstar järnet”. Fast inte här. I min lägenhet.

Guess who’s here

IMG_4721ed

Lagom till #metoo-kampanjens kulmen dök som befarat, jag menar förväntat, ängeln Gabriel upp. Så som han brukar varje år den här tiden.

Han förstår inte varför så många tjejer är så arga.

– Jag brukar taffsa på tjejer jettemycket, skriver han till min mobil. (Jo det är sant, han har en sån nu också.)

– Dom jillar det!

Varpå jag förklarar att det ska han inte alls vara så säker på.

–  Bittertjerring, skriver han tillbaka.

Föga förvånande skriver han sen att nu ska han och hans nya kompis Staffan Heimersson ut och ”fessta”.

De är rätt lika förresten, han och Staffan. Även SH lär ha ett runt ”änglaikt” ansikte och blonda lockar. Och inte bara ansiktsdragen utan även åsikterna verkar de dela.

– Vi ska bli dyngraka och setta på växeltelefonissten också! meddelar han. Jag förstår inte vilken växeltelefonist han pratar om och det gör nog inte han själv heller men jag förstår att han läst intervjun med Heimerson som jag tidigare refererade till.

– Jaså, det ska ni, svarade jag en aning hånfullt. Men du är medveten om att det kan bli lite svårt för dig va, som är 4 cm hög och inte ens har någon utrustning att ”setta på” med?

– Du är bara avundsuk! Dessutom har jag fjerrkontroll så jag kan visst setta på!

Allt är det gamla vanliga, alltså.

Ängeln Gabriel.

20180204_102758