Vilken resa!

Jag har inte haft ett paket vetemjöl hemma på flera år. Detta för att jag hör till dem som känner sig ”inte må så bra” vid regelbundet intag av sådant, så jag har begränsat mig till mjölätande när jag blir bjuden av andra. Typ… Men i dag kände jag att det var dags.

Jag skulle bjuda på middag och innan jag ens hade bestämt datum förstod jag att den här gången skulle jag baka en kaka. En citronmarängpaj!

Visst kände jag tvekan, visst var jag rädd – men jag gjorde det! Och det ska aldrig någon kunna få ta ifrån mig.

Och här sitter jag nu. Och tänker tillbaka på allt. Från det att jag köpte vetemjölspaketet, hällde upp den första decilitern i bakskålen, till de skälvande minutrarna när pajskalet gräddades i ugnen och omvärlden för en kort stund upphörde att existera – skulle jag klara det efter alla år som jag låtit bli att baka?

Men det gjorde jag! Den blev god. Men vilken resa det var! Något att minnas för resten av mitt liv och därför ville jag dela det också med er. Minnet, inte pajen, den äter jag upp själv, det som blev över.

20180606_152219

Vera placerade sin bak i bakformen som jag sedan bytte till en större.

20180605_220308