Etikettarkiv: GAB

Till försvar för Dag Sandahl!

Vad är det med folk nuförtiden? Med folk menas här företrädesvis medlemmar i olika facebook-grupper/diskussionsforum. Det utesluts och blockas utan ände! Om inte alla tycker samma när de diskuterar.

Jag har som sagt fått min beskärda del då jag framfört avvikande åsikter för att inte säga kritik men den här gången – hör och häpna! – vill jag gå till försvar för prästen Dag Sandahl. Ni vet han kvinnoprästmotståndaren som jag tagit upp här förut i ett och annat inlägg. Han som inte så sällan retat gallfeber på mig genom sin nu nedlagda blogg, som dock har ersatts av Dagsländor.

Där har han skrivit ett inlägg där en del av innehållet kan få mig att gå i taket på ett sånt där feministiskt sätt, ni vet. I inlägget minns han den gamla goda tiden när en präst alltid var en man och hade en prästfru i släptåg som inte hade några yrkesanspråk för egen del utan var nöjd och glad över att få ta hand om sin man och baka kakor till kyrkkaffet. Ungefär. Det är svårt att förstå det hela på något annat sätt. (Jag har på nära håll ”sett” såna prästfruar och vet att kakbaket inte nödvändigtvis gav fördjupad livsmening.)

Om hans nya nättillhåll hade haft en kommentarsfunktion hade jag gladeligen och argsint kastat mig över tangentbordet, redo att ordmörda. Men vad gör (den hemliga) Fb-gruppen Prästkollega – en grupp som ni kanske förstår består av präster? De kastar ut honom ur den! För att sedan skriva ”skit” om honom.

Sådant beteende får mig att gå taket också, om än inte på ett sånt där feministiskt vis. Har de inga argument att bemöta honom med? Hur kan de ha energi att skriva OM någon som de inte klarar av att skriva till/med?

Sådant beteende, som alltså förekommer ymnigt på Facebook, är ett jävla oskick.

Nä, jag tycker inte att den som uppsöker olika forum för att hata eller hota ska få vara kvar. Men ofta rör det sig som jag ser det just om att någon har en väldigt avvikande åsikt i en diskussion och kanske, ibland, uttrycker sig på ett spetsigt eller raljant sätt. Irriterande kanske, men klarar du inte av det – vad gör du då i ett diskussionsforum? Vad är meningen med att diskutera om alla måste ha samma uppfattning redan från början?

Nu kan man här tillägga att jag inte vet vad Dag Sandahl gjort i forumet (det är alltså inte en öppen grupp) och kanske skrev han ”Bajskorv! Bajskorv! Bajskorv!” till sina prästkollegor. Men även då, eller framför allt då, hade det väl varit väl värt att ha kvar honom?

(Låt oss gå) till försvar för Dag Sandahl alltså! Blott en Dag kan provocera som Dag kan och kan man inte bemöta hans provokationer i stället för att utestänga så tycker jag att man ska ägna sig åt kakbak själv i stället för att hänga på diskussionsforum på Facebook.

”Tja inte är livet särskilt kul för närvarande… men man ska väl inte klaga”

Känner ungefär som rubriken antyder. Fast bihanget om att man inte ska klaga antyder förstås att det är just det man kanske inte ska, men i alla fall vill. Jag börjar alltmer ”fatta” att pappa är död. Jag är trött och slutkörd. Jag kommer att bli arbetslös i slutet av denna månad. Min ekonomi är lika trött och slutkörd som jag. Vi, dvs jag och min bror, har inte ens börjat med att ta tag i ”arvet” än.

Nu måste ni dock alla ta med i beräkningen att jag i själva verket inte heter Anna utan Pollyanna (Förstår du inte det senare namnet? Det kan betyda att du är en sån där ung person – usch!).

I vilket fall har jag alltid något inte bara glatt utan även färgglatt att komma med när livet känns tungt, så därför delar jag nu de mer färgglada exemplen som jag jag lyckats ta med systemkameran jag fick i 50-årspresent men som är ganska svår att förstå sig på för mig.

Mina nyinköpta tulpaner.
En bild av Mazarin livar alltid upp!
Liksom av Vera! Här är en ”favorit i repris” som togs när Vera var ganska ung men som är lika aktuell nu inför den stundande semmelsäsongen: När matte kom hem just efter jobbet och hade en tvättid i tvättstugan att passa upptäckte Vera att det fanns semlor till henne i matkassen! Det är därför hon har grädde i pannan…När jag kom upp från tvättstugan visade det sig att dock att matte var väldigt snål och inte ville dela sina semlor med Vera. Klart man suger på tummen som tröst då!

Inspelningen från vår pappas begravning

Min bror har lagt ner väldigt mycket jobb på att redigera ihop de olika inspelningarna från begravningen så att det blir en film och nu är den klar. Han gjorde även en extra ljudinspelning så nu är ljudet perfekt. Men om någon liksom jag hör lite dåligt har vi även lagt till undertexter på allt som sägs.

Jag är väldigt stolt över filmen, liksom jag är så glad och tacksam över att begravningsgudstjänsten blev så fin tack vare alla, vänner, släktingar och medarbetare till vår pappa, som ställde upp och medverkade. Allas insatser var storartade.

Vi hoppas att alla som hade velat gå på begravningen men var förhindrade eller inte kunde beredas plats med tanke på restriktionerna, eller som vill ta del av gudstjänsten igen (det är mycket eko i kyrkan så kanske hade man ibland svårt att höra) inte drar sig för att skriva till mig under ”kontakt” ovan, så skickar jag länken. Vi har redan skickat till alla vi vet om som vill ha den, men vi har inte alla mejladresser som vi skulle behöva.

Länken ligger på Youtube och än så länge har vi valt att ha den ”olistad” vilket betyder att man man inte kommer åt att se filmen såvida man inte får länken skickad till sig.

Hälsningar Anna som skriver men Martin hälsar också

Hejdå pappa! (Och hälsningar till kören m.fl.)

Vår pappa Jan Roströms begravningsgudstjänst var i går och efter alla turer (antalet tillåtna deltagare hann ändras sex gånger sedan vi började planera begravningen!!) blev den fantastiskt fin och precis som vi önskade – förutom då att vi önskat att det inte var coronatider eftersom deltagarantalet därmed var väldigt begränsat. Många ”självklara” deltagare kunde inte komma då man tillhörde en riskgrupp.

Det var svårt. Men vi hör ju å andra sidan inte till dem som drabbats värst liksom…

Tack för förståelse för att vi gett konstiga och motstridiga besked om vem som ”får delta” osv i dessa galna corona-tider. Vi ville ju att ALLA som ville skulle kunna få komma!

Tack också till alla som uttryckt omsorg om oss (om mig och min bror) och insett att vi lagt ner väldigt, väldigt mycket jobb (men kärt sådant förstås, så det har inte känts som en uppoffring alls – förutom att vi höll på att ”gå sönder” ibland när vi blev tvungna att ändra deltagarantalet hela tiden) på förberedelser och planering inför vår pappas begravning! Tack för att ni har förstått och insett detta!

Nedan ett axplock från blommorna som ärade pappas begravningsgudstjänst. (Vi tackar även så här förberedande dem som bidragit till Läkare utan gränsers arbete.)

Några blombilder är inifrån kyrkan men jag och min bror åkte även till ”kransplatsen” utanför kyrkan i dag och beundrade de vackra blommorna igen.

Vi har ju ”utlovat” en inspelad version för dem som varken kunde komma eller följa streamingen. Den kommer så fort vi redigerat klart.

Vi ska alltså redigera (läs min bror ska redigera, jag ska bara komma med oerhört ”kloka” synpunkter) och efter det förväntar vi oss inte att det blir en kioskvältarsuccé, men det finns nog en och annan som kan vara intresserad. För oss är det fint att få dokumentera den otroligt vackra musiken och få gå tillbaka till prästens ord – tack alla medverkande! ❤

I förbifarten efter begravningsgudstjänsten sa jag till en körmedlem som frågade hur hon kunde finna inspelningen av begravningen att man kunde googla så att man hamnar på min blogg. Länken till videon kommer så småningom att läggas ut här.

Ovan nämnda stämmer fortfarande men jag vill gärna att ni inte ska plågas med att behöva gå in här titt som tätt…

Därför föreslår jag att alla som vill ha länken till den inspelade versionen när den är klar kontaktar mig via ”Kontakt” i bloggens meny, alternativt att bara en av er gör det och sedan delar den till er andra.

P.S: Eftersom jag i och med vår pappas begravning fått en hel del nya bloggbesökare vill jag bara kanske onödigtvis påpeka att bloggtiteln är medvetet tramsig och bara på skoj – jag har ärvt vissa drag av min far och till dem hör att larva sig ibland. Glöm inte att pappa också var redaktör för ”Västerlorts förslumningsblad!”

Begravningsprogrammet

När jag har tittat på streamade begravningar så har jag tyckt att det varit lite frustrerande att inte kunna se vad som spelas/sjungs och av vem. Vi lägger därför upp programmet för begravningsgudstjänsten här. Det finns om du klickar på den här länken:

Vi har gjort det själva, min bror det allra mesta. Jag tog en bild av korset på altaret i S:ta Birgitta som använts till framsidan.

Att välja psalmer var för övrigt inte helt lätt, trots att vi är barn till två kyrkomusiker. Men psalm 257 valde pappa till vår mammas begravning, så vi förstod att det var en favoritpsalm.

På Faurés In paradisum kommer du förutom kör och orgel även att höra harpstämman som hör till, men detta är vår kusin Magnus som spelar på digitalt piano.

Streamingen i kommer ni till om ni klickar på den här länken i morgon fredagen den 27 november kl. 13.00 då begravningsgudstjänsten börjar:

http://www.klockarebolaget.se/besöka-begravning/livestream/

Uppdatering om Jan Roströms begravning

25/11: Nya besked igen! Men glädjande. Nu får kören räknas till de medverkande (det fick de inte sist) vilket betyder att de kan sjunga i själva gudstjänsten. Som jag förstår det så blir det därför inte körsång i kyrkan innan gudstjänsten.

Streamingen till begravningsgudstjänsten kommer man till om man klickar här.

24/11: Så här ligger det till nu: Begravningen kommer att genomföras i huvudsak som planerat men nu med endast 20 personer, exkl medverkande (till dessa får bara präst, organist, vaktmästare och begravningsentreprenör räknas, tyvärr ej andra musiker och sångare). Vi har alltså blivit tvungna att återkalla möjligheten att delta till många personer som anmält sig när 50-personers/70 personersgränsen fortfarande gällde vilket känts väldigt svårt och tungt. Vi har prioriterat absolut närmast släkt och fyra arbetskamrater sedan väldigt många år samt de musiker och sångare som kommer att delta, och redan där är vi uppe i 20 pers…för övrigt har vi inte ”prioriterat” eller rangordnat.

Det kommer dock att ges tillfälle att ta avsked timmen innan begravningsgudstjänsten börjar. ”Pappas” (numera Carinas) kyrkokör kommer att sjunga en sång runt 12.15. I samband med detta kan man alltså komma in och sitta en stund, ta avsked och kanske tända ett ljus.

Minnesstunden efteråt är inställd p g a att vi inte kan genomföra den på ett smittsäkert sätt.

Vi kommer att låta begravningsbyrån streama gudstjänsten, gå in på http://www.klockarebolaget.se och sök upp Livestream i hörnet uppe till höger på sidan.

Vi kommer också att filma gudstjänsten. Om t ex din dator drabbas av tekniska problem under streamingen finns alltså möjlighet att se begravningsgudstjänsten i efterhand, efter att vi fått lite tid på oss att redigera då vi dessutom filmar från lite olika vinklar. Vi måste ha lite tid till klippa ihop det vi filmat.

19/11. Så kom beskedet att vi får vara 20 i alla fall. Då ska vi nog klara det här. Men det blir förstås fortfarande så att väldigt många inte kan komma vilket är tråkigt men nödvändigt.

18/11: Nej, inget besked än. ”Svenska kyrkan har lagt in ett yttrande om att begravningar bör undantas från åtta-personersregeln. Regeringen förväntas svara inom kort”.

Ytterligare uppdatering kvällen 17/11. Vi kan behöva vänta tills torsdag kväll tills vi får ett besked sägs det nu.

Uppdatering den 17/11. Hur gör vi nu? Direktiv om att man endast får vara åtta kommer, samtidigt som detta inte på nationell nivå omfattar begravningar. Vi försöker komma i kontakt med Västerleds församling för mer information. Vi hoppas kunna genomföra men att många själva väljer streaming/inspelning i stället för att vara på plats.  Då skulle vi vara fler än åtta men färre än 50 och då kyrkan är stor tror vi att kan genomföra det säkert ändå. Men vi väntar på ytterligare information. Sidan uppdateras när vi vet./Anna

Så här är nuläget i dag den 12 november (texten kommer att uppdateras): Jag och min bror vet inte riktigt än hur vi ska lösa det hela. Det är oerhört glädjande och värmande att många kände att de hade en personlig relation till vår pappa och vi förstår att under normala omständigheter hade det blivit ”fullt hus” i kyrkan.

Tack också till dem det berör för de fina minnesorden i DN och SvD!

Samtidigt kommer det oroande rapporter om ökad smittspridning och utökade restriktioner. Många av hans vänner tillhör faktiskt en riskgrupp eftersom det inte är främst 15-åringar som ingick i hans stora bekantskapskrets, och flera har redan helt rätt och riktigt nu backat från sin tidigare anmälan om att delta.

Min och min brors hjärnor går på högvarv när det gäller hur vi ska göra i denna situation. Vi var från början skeptiska till live-streaming eftersom vi förstår att många kanske inte helt datavana kan känna sig stressade när det gäller att få tekniken att fungera.

Ska vi kanske filma det hela i stället och lägga ut begravningsgudstjänsten på Youtube eller kanske här på bloggen och/eller på Facebook?

Vi VET INTE i nuläget. Vi väntar också på och avvaktar det slutgiltiga antalet anmälningar om att delta vid begravningsgudstjänsten. (Ju förr man kan ge besked desto tacksammare blir vi!).

Men både här och på Facebook kommer ni att kunna få information framledes, liksom Klockarebolagets begravningsbyrå 08-26 81 10 kan hjälpa till med att svara på frågor. (Denna begravningsbyrå och vår pappa har för övrigt samarbetat vid ett ”oändligt antal” begravningar tillsammans genom åren och räknas också till hans vänner.)

Uppdatering den 13/11: Fick ett samtal från Mia som var den hemtjänstpersonal som han träffade mest och hon var ganska förkrossad – hon hade inte fått reda på att han var avliden förrän i dag!(Hon var på kurs under några veckor när det hela hände). Jag som trodde att kommunal hemtjänst blev informerad ”automatiskt” när någon avlider. Miss av oss där. Hon gillade vår pappa och vi är så tacksamma över ”det lilla extra” hon gjorde för honom – som att plocka in vackra buketter från trädgården som hon placerade ut i vår fars hem, till hans men även vår glädje!

Mattes lilla hjälpreda

Det är tunga tider nu med allt som ska göras i och med min pappas död, och det är mycket på jobbet också. Sedan, när man kommer hem, så har man en lägenhet att sköta och som ska hållas efter.

I sådana tider är det tur att jag har lille Mazarin som städar med en nit jag aldrig sett maken till!

Han blir till exempel alldeles till sig vid synen av en sopborste och nästan alltid när jag kommer hem ser jag att han varit och hämtat både skurtrasan i badrummet (eftersom jag hittar den under soffbordet) och disksvampen på köksbänken! Den senare hittar jag oftast i min säng. Att han glömt lägga tillbaka dem där han tog dem är det enda slarv han kan beskyllas för.

Städar inte Vera kanske ni undrar? Nja, nu när hon är en mogen dam har hon blivit något av en kvinnosaks-hona och ser gärna att pojkvaskern gör städjobbet medan hon ”arbetsleder” samt basar över diskbänken och den mat som eventuellt kan hittas där.

Stilla musik i Pappas kyrka

Den kyrka där vår pappa var organist/kyrkomusiker under 45 år kallade vi inom familjen vare sig för S.ta Birgitta, som är dess namn, eller ”pappas jobb”. Den var ”Pappas kyrka” helt enkelt.

Gissa vad vi kallade vår mammas arbetsplats? Vi kallade den ”Mammas kyrka” eftersom även hon var organist/kyrkomusiker och var trogen samma kyrka under hela sitt yrkesliv!

I eftermiddags var jag i Pappas kyrka och lyssnade på vacker ”stilla musik” så här på Alla Helgons dag, och tog några bilder.

Vår pappas högt älskade arbetsredskap.

Jan Roström 1941-10-04 — 2020-10-14

Vår pappa avled hastigt i onsdags på Södersjukhuset.

Detta har många i hans stora bekantskapskrets fått veta via både min och hans Facebook-sida, men det känns bra att lägga upp ungefär samma information om det hela även här på min blogg, av den händelse att någon gemensam bekant eller släkting som inte har Facebook, tittar in här. Det är också ett sätt för mig att bearbeta, att få skriva och berätta.

Han bodde hemma i villan som vi, jag och min bror, är uppvuxna i ända till slutet, men han var ganska skröplig. I måndags blev han osedvanligt trött och hängig och på kvällen när jag kom dit efter jobbet lyckades jag till slut övertala honom att åka med ambulansen till sjukhus. (Han hade vägrat just detta tidigare under dagen när hemtjänstpersonalen ringt efter den. Min pappa var ju ”aldrig sjuk”!)

Jag trodde att han fått en infektion som ju kan ta på krafterna när man är äldre, och han lades in på en avdelning. Men på natten mellan tisdagen och onsdagen hade han plötsligt fått svårt att andas och skickades då tillbaka till akuten och hamnade direkt därefter på intensivvårdsavdelningen.

Han hade dock inte covid-19, två prover togs som båda visade negativt. Hitintills är dödsorsaken okänd.

Jag lämnade på läkarens inrådan mitt arbete och kom till sjukhuset vid lunchtid. Då var läget ganska stabilt och de förberedde honom för att åka ner till röntgen när hjärtslagen upphörde från en sekund till en annan. Min bror var då på väg upp från Göteborg där han bor.

Efter att dataskärmen plötsligt visade siffran 0 i puls i stället för 115 som det legat på när jag var där, gjorde personalen hjärträddning på honom i ca 15 minuter. De var som sagt 14 personer i rummet och en hel del maskiner och skärmar. Elektrisk hjärtstartare användes inte, då det tydligen måste finnas antydan till hjärtaktivitet alls om sådan ska användas.

Vår pappa fick en fin och verkligt intensiv vård och det var som minst fem personer och som mest 14 vårdande personal i rummet där han vårdades som enda patient!

Vår pappa var nedsövd p g a att de lagt honom i respirator och sov djupt hela tiden jag var där fram tills att han somnade in för gott två och en halv timme efter att jag anlänt. Han led inte och han hade fasat för att hamna på vårdhem eller äldreboende osv och nu slapp han det och kunde bo kvar hemma till slutet.

Jag bad till Gud under upplivningsförsöken men inte att de till varje pris skulle få igång hjärtat igen, utan ”Låt det bli på bästa sätt för pappa”. Och det tror jag att det blev. Enligt min bror som är läkare fanns det en betydande risk att han skulle blivit ett ”totalt vårdpaket” med stora men av det hela, om de lyckats återuppliva honom. Han hade blivit så olycklig då.

Jag var med hela tiden och det kändes bra, för jag vet då precis vad som hände och att de gjorde vad de kunde. Det var dramatiskt men inte skrämmande.

Han hade någon form av demens som bidrog till att han ända till slutet hade en bild av sig själv som i stort sett ”fullt fungerande” och aktiv, och det var nog bra för honom.

Han hade dock in någon riktigt god livskvalitet den sista tiden, inte minst med tanke på att han tidigare fallit illa och förstört en nerv handen och därför inte längre kunde spela orgel och dirigera, det som varit hans liv. Vår pappa utan sin orgel är inte en hel pappa.

Förutom den normala sorgen känns det förstås snopet att vår pappa, som hade en sådan stor bekantskapskrets och vad som framgår betytt något för många skulle dö i dessa corona-tider. Med en kanske fåfäng förhoppning om att restriktionerna ska hinna lätta något försöker vi därför lägga begravningsgudstjänsten i hans älskade kyrka S:ta Birgitta i Nockeby där han spelade och dirigerade i hela sitt vuxna liv, så långt fram det är möjligt. Den blir troligen inte förrän den 27 november.

En liten flygtokig pojke med linlugg på sommarvistelse på Öja.
En ung snorvalp (!) till pappa som vigdes (av vår morfar) med vår sju år äldre mamma i Bromma kyrka 1963.
På landet med mamma i den fina träbåten.

Kort om hans liv: Han började sin yrkeskarriär som utbildad journalist på bland annat Teknikens värld och Norrtelje Tidning innan han började sin utbildning på musikhögskolan, då kallad ”Ackis”. Han var också under yngre år redaktör för tidningen Svensk kyrkomusik, ordnade tillsammans med vänner Stockholm Organ Festival där de inbjöd erkända organister från hela Europa, han var med i diverse olika styrelser, inte sällan som ordförande, som i Kyrkomusikernas riksförbund och Svenska orgelsällskapet, han tog flygcertifikat och blev också ordförande i Stockholms flygklubb, han startade tillsammans med några andra personer en ny flygtidning…osv, osv..

Vid sin pension och första advent. Han hade varje påsk och första advent ett troget gäng blåsare som kom och spelade tillsammans med kyrkokören, barnkörer och orgel förstås.
Vår pappa var i unga år journalist, bl a på Teknikens värld. Här ses han rota under i huven till en jättehäftig bil på omslaget.
Vår pappa kunde inte bara köra båt och bil, han kunde köra flygplan också! Och buss, vilket kom till användning vid församlingens utfärder. Foto:Anders Hansén.
Pappa med min katt Kasper – två äldre, något rundnätta och skröpliga herrar som verkade trivas ganska bra i varandras sällskap, trots att vår pappa var allergisk mot katter…

Närmast sörjande är jag och min fyra år äldre bror Martin. Efter att vår mamma Birgitta dog Juldagen 2012 stod även Marja honom väldigt nära och var hans särbo.

Tillägg den 2/11. Det är svåra tider nu. När vi skickade in dödsannonsen gällde att antalet deltagande vid offentliga sammankomster hade ökat. Nu har det minskat igen till bara 50, vilket vi nästan var uppe i när vi bjudit in de allra närmaste redan innan annonsen gått i tryck! Bli därför inte ledsna om begravningsbyrån meddelar att det inte finns plats på begravningsgudstjänsten, eller snarare, vi är lika ledsna vi, för det är inte så vi hade velat. /Anna och Martin

OBS uppdateringar om begravningsgudstjänsten finns högre upp i bloggen, klicka på bloggens rubrik så att du kommer till startsidan.

Apa som sagt…

Mazarin tycker att det är väldigt oartigt när man stänger dörrar för honom, till exempel när man ska gå på toaletten. Det finns ju så mycket roligt att göra i badrummet!

Vera tycker iofs inte heller om att bli utestängd därifrån, men jag uppfattar det mer som att hon känner en djup oro när hon hör att matte utsätts för duschning (att matte duschar frivilligt kan hon nog inte förställa sig). Ännu värre var det när hon förstod att matte duschade stackars Kasper…

Det är mörkt i badrummet och med motljus blir det dåliga bilder, med mobilen närmast till hands (nej jag tar inte med den på toa, men den är lättare att komma åt än den andra kameran när det är bråttom.)

Det ser nästan lite farligt ut om han skulle fastna, får se till att dörren är stängd när ingen är där.