En trevlig tjej – Jag vill inte informera mina kollegor om mitt handikapp

Jag har, som de flesta av er vet, begåvats med två horapparater den senaste tiden (prickar över vokalerna är inte så viktiga, tycker mina elever, och jag går på deras linje). Och i samband med dessa apparaters installation i mina öron så blev jag också erbjuden ”hörselrehabilitering”.

En hel vecka (eller eventuellt två) skulle jag få gå till sjukhuset och se på film, lära mig hitta i hörselgångarna och sitta i gruppterapi med andra hörselskadade. Men framförallt skulle jag få lära mig hur jag ska informera mina arbetskamrater om min hörselnedsättning. Allt på heltid, betalat av Försäkringskassan.

Jag avböjde denna kurs. Jag behöver inte gå kurs i att informera mina kollegor om att jag inte hör. Det brukar räcka med att säga ”Va?” så förstår de.

De är nog ovanligt smarta, tror jag.

Publicerad av Anna

Sfi-lärare bosatt i Bromma, Stockholm.

22 reaktioner till “En trevlig tjej – Jag vill inte informera mina kollegor om mitt handikapp

    1. Vilken ära!Jag är djupt rörd. Må du vandra vidare i livet utan men från denna blogg! Och då menar jag i synnerhet min. Pöss vännen!

      Gilla

  1. På gränsen till genier låter det som. ”Låter” förresten, herregud vad rolig jag kan vara i en enda kommentar!//Harpyan

    Gilla

    1. Ja. Det var roligt! Och du har rätt i att de är genier som lyckas kommunicera med mig så att jag förstår nästan hela tiden!

      Gilla

  2. Jag är så glad att jag hittat din blogg för ofta skrattar jag högt här hemma när jag läser! Typ, nyss. 🙂

    Gilla

  3. Se på film?? Var det inte öronen det var fel på???Lära dig hitta i hörselgångarna?? Har du inget lokalsinne ???? Sitta i terapi med andra hörselskadade?? Vem fan hör då ???Tur du satte ner foten och litar på att dina elever fattar…..

    Gilla

    1. Jo jag har visst lokalsinne men det är faktiskt jättemånga som gått vilse i sina hörselgångar och aldrig kommit ut igen, och jag tycker att man inte kan vara nog försiktig.

      Gilla

    1. Nej då, och hade jag varit värre hörselskadad hade den kanske gjort nytta. Nu kändes det lite överdrivet att vara borta från jobbet en vecka.

      Gilla

  4. När du nu tar upp ämnet gå vilse i sina hörselgångar så kom jag att tänka på historien om den världsvane handelsresanden som för första gången besökte Paris och nu satt vid en bistro och njöt livets goda.Jasså du ville inte veta. Nehej!:O)

    Gilla

  5. Där kom då en fluga och var inte bara näsvis utan även närgången på handelsresandens ena öra. I irritationen över flugans beteende viftade handelsresanden med handen, vilket kom flugan att söka skydd inne i hörselgången. Detta irriterade handelsresanden väldeliga och därför vidtogs åtgärder för att få ut flugan men flugan retirerade än djupare in mot handelsresandens öras inre delar.I desperation över att inte få ut flugan började handelsresanden att åkalla hjälp. En kypare kom fram till bordet och beskådade den upphetsade personen som intensivt pekade och viftade mot sitt öra. Kyparen förstod att det var bråttom och återkom i sällskap med en galant dam.Den galanta damen såg vansinnets vågor skölja över handelsresandens ansikte och förstod att här fanns ingen återvändo. Vänd mot kyparn säger hon: Påstår människan att det ska gå på det viset så gör det väl det men då kostar det extra!:O)

    Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.