Oj, nu hamnade jag på feministspåret

Jag hamnade på feministspåret med mitt förra inlägg märkte jag. Det var inte meningen.

Eller jo, det var det kanske. Men innan alla män där hemma blir bestörta och tänker ”Det trodde man inte om en sån trevlig tjej!” så vill jag anföra detta:

Jag hör inte till de kvinnor som tycker att löneskillnader och eventuella andra orättvisor bara är männens fel. Jag resonerar som så att så länge Hugh Hefner (den 84-årige Playboykungen) kan skaffa sig tre flickvänner i tjugoårsåldern så får vi kvinnor skylla oss själva (lite tillyxat). För ingen 84-åring kan få så unga flickvänner – såvida han inte har enormt med pengar. I Hefners fall handlade det väl troligtvis om en slags prostitution då kvinnorna betalades för att ställa upp som flickvänner, för att marknadsföra tidningens ”livsstil”. Sedan kan man ju bara hoppas att det var en deal där de slapp ha sex med Hefner. Det anmärkningsvärda är att alla tidningar deltog i denna marknadsföring genom att just omnämna dem som flickvänner.

Nåja. En man blir inte miljardär på att vara hemma och vabba och vara pappaledig. I alla fall inte som det sett ut hittills, även om detta kan ändra sig. Och hittills har kvinnor alltför ofta visat att det är just en miljardär de vill ha.

Sedan kan man säga att kvinnor tidigare var förhindrade att själva tjäna sina pengar, och att det därför var helt naturligt att de då gärna valde en rik man och att detta beteende fortfarande präglar oss.

Men nu när vi faktiskt kan tjäna egna pengar (jag själv tjänar multum som sfi-lärare!) så får vi kvinnor faktiskt sluta att hänga efter Hugh Hefner och hans likar. Jag själv bestämde mig just för att inte skicka mitt frieribrev till honom, trots att jag läste att hans senaste 24-åriga flickvän ”Crystal” som han tänkte gifta sig med hade dumpat honom.