Tranströmer har gett mig feeling

Jag fick feeling, som det numera heter, när jag läste att Tranströmer får Nobelpriset och lät mig inspireras  av hans ”Romanska bågar” (ni vet den där vackra dikten där en människa liknas vid en kyrka där valv döljer sig bakom valv.)

Min själ – en kolonilott i Riksby

Hundarna kissar på mitt staket varje dag och ogräset kväver mig med sitt pockande på uppmärksamhet

Är det du som är hunden som kissar?

Är det du som gör min frukt rutten och maskäten?

Är det du som får mitt ogräs att frodas i morgonsolen?

Det är du

Jag vet det

Och har alltid vetat det

Men jag har ogräsmedel hemma

En dag ska jag kissa på ditt staket också

Fikonmarmelad

16 thoughts on “Tranströmer har gett mig feeling

  1. Jag ser inte riktigt kopplingen – men bra är den, din dikt. Du har arbetat mycket medvetet med formen och ordvalet är pregnant: ” själ, kväver, frukt, maskäten, frodas, morgonsolen, fikonmarmelad” som kontrasteras mot det prosaiska ”kissar, ogräsmedel, staket”. Det är väl otur för dig att nästa svenska Nobelpris i litteratur blir om ca 50 år.

    Gilla

    • Nej jag själv ser inte heller riktigt kopplingen, förutom att jag skriver lika bra som Tranströmer och att han jämför människan vid en byggnad och det gör jag också.

      Gilla

  2. Det är bara det att jag hade tänkt att jag skulle satsa på poesiläsning när prosaläsningen inte går så bra just nu. Och så fick jag underkänt så fort jag började. Snyft.

    Gilla

  3. En fantastisk dikt……redan din ”Hästen lunkar” gav ju en föraning om vad som komma skulle.

    Är upprörd över att du inte fick stol 6 i Svenska Akademien efter Birgitta Trotzig. Men det
    var kanske bäst så, med dig där så hade de övriga 17 blivit alltför medvetna om sitt i grunden dåliga självförtroende och drabbats av mindervärdeskomplex (och det med all rätta).

    Gilla

  4. Tranströmer? Mycket ord för lite och bara några få korn av skärpa. Snällt och ganska medel för att passa många och en del klassiska förutsägbara saker. För ett Nobelpris så luktar det nepotism. Inget nytt och kittlande. Tillbakalutat, och det som var bäst var när han klappade Kungen på kinden. Det var värt ett pris.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s