Efter att Vera hittat en sån fin silverfärgad låda att sitta i (se förrförra inlägget) så ville Kasper också ha en låda att sitta i. En skrivbordslåda!
Men han fick inte sitta där så länge ensam, för snart kom Vera (med sirenerna och blåljusen på som vanligt) . Hon blev jätteavundsjuk och ville också sitta i skrivbordslåda, nu när en sådan för en gångs skull var öppen!
Om man nu ska förmänskliga katter (och det ska man ju) kan man gott se på Kaspers minspel vad han tycker om att inte få sitta själv i sin skrivbordslåda och att Vera alltid ska dyka upp mitt i allt.
Men det ska man kanske inte ändå. Trots allt ser Kasper ser ut så här, och han visar sällan eller aldrig irritation när Vera kommer farande och ”vill vara med”.
En trevlig tjej 
😀
GillaGilla
Vad de är underbara! Och man ska visst förmänskliga dem! 😉
GillaGilla
Ja det är de! 🙂
(Och okej, då fortsätter jag väl med det!)
GillaGilla
Man ska ha en man i byrån…
GillaGilla
Fast kanske är det därför en del män känner sig ”lite instängda” och sticker?
GillaGilla
Nollställd blick fäst högt upp långt borta tyder på att Kasper sitter och bajsar?
GillaGilla
Jag förstår hur du tänker (jag har ju sett det förut) men nej: Jag har inget skit i mina lådor.
GillaGilla
Men varför kommenterar du inte mina pärmar, vad som kan finnas i den lilla flaskan på skrivbordet eller vad du tror att du ser i min skrivbordslåda?
GillaGilla
Jag kände igen mig så väl i Kaspers uttryck och tänkte att precis så där ser ju jag ut, när jag gör i en låda.
GillaGilla