I dag uppmärksammar vi Turbo

Min eller snarare vår katt Turbo (jag fick ju ta hand om honom p g a av allergi hos de egentliga ägarna och de är fortfarande hans juridiska ägare) kan fortfarande leva och finnas därute någonstans… Såg att någon tittat på ett gammalt inlägg där han ser ut så här, lite orolig över att jag visslade: som en egyptisk katt avbildad i pyramiderna.

Han hade verkligen ett speciellt utseende och många hajade till första gången de såg honom, så även jag. Men han var helt sinnessjukt kelig och gosig! Och han glömde ofta att hålla inne tungan när han blev till sig av kelandet.

Kasper har lite tagit hans plats när det gäller kelandet, nu när mitt knä inte längre alltid är upptaget av Turbo så har han minst sagt ”flyttat fram sina positioner”. (Vera kelar inte så mycket, utom när vi ska sova, utan är uppe och klättrar i bokhyllan, typ.)

Jag undrar om de skulle komma ihåg varandra om Turbo kom tillbaka, eller om Kasper skulle bli arg över en annan hane i hushållet, nu när han har fått en sådan söt fästmö…

I vilket fall är Turbo en helt fantastisk och speciell katt som anförtroddes mig och som jag lät mig gå ur händerna…. Det är svårt att komma över detta.