Wow-effekt!

Det är tyvärr så att riktigt stilig kan min lägenhet aldrig bli, på grund av att den är så sliten i grunden och jag inte har råd att renovera, men med jämna mellanrum gör jag ryck för att förändra och förbättra, då jag plötsligt av någon anledning byter humör och preferabel färgskala. Det händer som sagt med jämna mellanrum och är inte särskilt bra för ekonomin. Men när det händer känner jag att jag inte står ut en dag till  – med de befintliga färgerna.

Ekonomin, som delvis är en följd av att jag av hälsoskäl inte kan jobba heltid, är annars en av anledningarna till att jag bor i en etta. En sådan, även om den är bra, lämnar ju i övrigt många rum att önska, men även om jag visst skulle kunna skaffa en tvåa någonstans så har den lägenhet jag har så många fördelar. Den ligger väldigt nära knutpunkten Brommaplan med butiker och kommunikationer, den ligger högst upp så ingen kan klampa i mitt tak (jag är väldigt ljudkänslig), den har en härlig balkong i sydvästläge, och trots närheten till Brommaplan är det tyst och lugnt och med blommande häggträd utanför balkongen – om någon vecka eller så!

Nu kanske ni vill att jag ska komma till wow-effekten? Jo, jag har ändrat färgerna i mitt sov-/vardagsrum!  Från något jag föreställde mig skulle vara ”sobert” i beige/vitt/brunt – till orange/guld och blått!

Ovan hade jag dock börjat bryta det beige-bruna litet grand med den brokiga kelim-mattan.  Föremålen på soffbordet är konstigt ställda då jag just tagit bort duken för att få mer ”färgöverblick” när det gäller vad som skulle göras, liksom jag dragit gardinerna maximalt åt sidan.

Jag tog ner de gamla gardinerna och tog bort mattan.

Orange avskydde jag av naturliga skäl förut då jag är uppväxt på 70-talet. Likaså fick jag en överdos av blått när jag växte upp – sedan jag blev vuxen har den representerat lite tråkighet och en blyghet i unga år som jag ville bli av med. Det jag inte förstått förrän för ganska nyligen är wow-effekten av att kombinera dessa värstingfärger! Jag blev faktiskt gladare av värstingfärgerna än av det brun-beigea!

För övrigt tänker jag som så här, att ni inte alls upplever någon ”wow-effekt” av mina bilder. Ni kanske rentav är i färd med att skriva: ”Nja, inte min stil riktigt, jag föredrar nog före-bilden, men huvudsaken är att DU är nöjd och trivs!”

Hur kan man bara skriva sådana saker till ett känsligt inredarhjärta? Va?! Ni borde skämmas !

Allihop.

Den sista bilden visar en av blommorna i buketten på bordet. Vet inte vad den heter, men om jag gifter mig vill jag bara ha sådana blommor i min brudbukett och likaså vill jag ha dem som blomsterdekoration på min kista när jag dör. Den blomman är så mycket ”jag” på något sätt.