Flincks flinka fingrar på Ginas rumpa – även jag har en åsikt!

Så banal (och senfärdig!) är jag att även jag måste ge min syn i denna stora fråga: att Thorsten Flinck la sin hand på melodifestivalprogramledaren (älska det svenska språket för att det kan bilda hur långa sammansättningar som helst!) Gina Dirawis rumpa.

Jag själv håller inte med någon i debatten, utom möjligtvis en och annan! Till dem hör Jonas Inde, vars twittrande jag visserligen inte följer men som jag förstått det satt Flincks missbruk i fokus och inte hans eventuella kvinnosyn.

Vuxna mediedebattörer som skriver ”äckel” om Flinck tycker jag själva sänker sig till en alltför låg nivå. Och de som försvarar ”en liten klapp på rumpan” och tycker att ”det är väl inte så farligt” är likaså dumma i huvudet, enligt min åsikt. För om ”klappen” kommit från någon annan skådespelar-/regissörshöghet, låt oss säga Sven Wollter, Mikael Nykvist eller Kjell Sundwall, så hade den förtjänat just det ramaskri som Flincks hand och fingrar lett till de senaste dagarna. Det är nämligen sexistiskt och förnedrande att behandla en kvinna så som Flinck gjorde.

Att ovan nämnda storheter skulle göra något sådant är dock uteslutet. Oavsett vilken kvinnosyn de har skulle de ha självbevarelsedrift nog att inte göra något sådant som att tafsa en mycket ung debuterande programledarkvinna på rumpan i direktsändning.

Problemet är att Thorsten Flinck inte har denna självbevarelsedrift. Han är nämligen missbrukare. Och därför är det största problemet som jag ser det alltså inte i första hand att Flinck är en ”kvinnoförnedrare”, utan att han är just missbrukare, och att hans hjärna är marinerad i alkohol och kanske även i andra substanser. Förra veckan kunde vi se honom, som gäst i Schulman show, sitta och dricka ur en ölburk under sändning och orera och vara ömsom rolig och underhållande, ömsom patetisk, och stundtals genuint elak. Samt hela tiden enormt självcentrerad. Precis som en typisk missbrukare alltså. (Även om få kan uttrycka sig på den nivå Thorsten Flinck kan, där är han inte typisk.)

Medierna exploaterar hans misär, mycket beroende på att han mitt i den kan uttrycka sig så underhållande och slagfärdigt, och publiken konsumerar den ivrigt (även jag). En kvinnlig journalist skrev förväntansfullt inför Melodifestivalen att ”där Thorsten är händer det”. Och givetvis måste han leva upp till detta! Vara ”buspojken” och leverera, men hans omdöme slår slint. Såsom det så ofta gör hos den som missbrukar och är påverkad. Han skrev själv att han hade druckit alkohol innan framträdandet. Detta kan naturligtvis ses som ett sätt av Flinck att bortförklara sin fadäs men är också ganska sannolikt.

Den verkliga debatten borde därför åtminstone i högre utsträckning än vad som gjorts hittills, handla om hur vi å ena sidan hyllar och fascineras av missbrukaren, som kan vara en så god underhållare, men å andra sidan fördömer missbruk rent allmänt. Och att när vi fått vad vi vill ha från missbrukaren och underhållits tillräckligt, lämnar vi honom/henne att dö, eftersom det är så det brukar gå för den som missbrukar länge och ihärdigt.