Redan i morse, innan jag hunnit bli riktigt vaken, blixtrade en tanke, klar som källvatten, till i mitt huvud: I dag ska jag göra gubbröra. Sedan, när jag vaknat till och kommit till sans, slog jag bort tanken och kunde inte riktigt ta den på allvar, att jag som aldrig gjort gubbröra förut, skulle göra något så absurt just i dag.
Sedan levde jag som vanligt under resten av dagen, läste lite och drack kaffe, men det var ändå något som gnagde i mig. Det var gubbröran som gnagde. När jag så hittade ansjovisburken i skåpet förstod jag: Jag skulle verkligen göra gubbröra i dag! Det var bara gräddfilen och kaviaren som fattades, så det måste ha varit meningen att jag skulle göra den. Och när jag väl hade börjat göra den – så kändes allt plötsligt så självklart, som om jag aldrig gjort något annat i hela mitt liv!
Här är den.
Men vad är det för namn på denna maträtt? Jag tycker alla ska få vara med i röran, tanter, kvinnor, barn och gamla!
En trevlig tjej 
Varför inte bara kalla den för ”salig röra” rätt upp och ner!?? Den är ju så himla god den där röran så man blir alldeles salig ju!!!
GillaGilla
Ja den är ju det. Som nästan alla maträtter som är både salta och lite söta är… Fast jag har bara ätit den på ”festorang” som trodde det hette när jag var liten, förut.
GillaGilla
Kommer du ihåg den där nödlandningen som gjordes i Gubbröra år 1991?
GillaGilla
Just det. Då det p g a ”kaptenens hjältemodiga insats” slapp bli gubb- och tantröra av passagerarna…
GillaGilla