På prästen Dag Sandahls blogg blev man arg och ledsen (i synnerhet bloggägaren verkade bli det) när jag liknade kommentarsfältet vid en såpopera. Men inte bara kommentarsfältet utan bloggen som helhet kan liknas vid det, och jag vill helst inte missa ett avsnitt av alla intriger och det fulspel som försiggår där. Fast jag tror ändå att det vore bra för mig, på samma sätt som ett tvångsmässigt tittande på Rederiet, Falcon Crest och Dallas aldrig lett till långvarig lycka, efter vad jag har hört.
Den nya kvinnliga ärkebiskopen ska fällas till varje pris, förstår man snabbbt att huvudintrigen handlar om. Säkert gott och väl 50 inlägg har ägnats åt att försöka misskreditera henne på Sandahls blogg – såsom alltid ska göras när en kvinna tillträder en position som kvinnor förut inte haft, enligt historiens lagar och oavsett om det är i kyrkan eller någon annanstans – från evighet till evighet, amen – och denna gång har det gett eko både till debattsidor i Svenska Dagbladet och i Dagens media. Det kanske därför är bekant för alla nu att ärkebiskopen Antje Jackelén inte alls borde ha fått något pris som ”Hetast i Almedalen” för det har hon myglat sig till genom att göda PR-byrån som ansvarar för priset, som ju är ett pris av enorm dignitet och därför väldigt värt att bråka om – vad är Nobelpriset i jämförelse liksom? Själv misstänker jag att den italienska maffian också varit inblandad. Det har dessutom framkommit chockerande uppgifter om att denna PR-byrå sysslar med marknadsföring och vill tjäna pengar!
Nå, det är inte det enda. Antje Jackelén har blivit fotograferad iförd solglasögon och då förstår vi alla vad det är fråga om! Dag Sandahl har läst att det dricks rosévin i Almedalen och ja, nog bör vi fundera över om det inte ganska troligt handlar om bakfylla när en kvinnlig ärkebiskop bär solglasögon en solig sommardag?
Vilken liten rackare till att få till det, den där Sandahl! Förutom att analysen är lika snillrik som klockren förstås. Som alltid. Och godhjärtad. För i den här såpoperan är det prästen Sandahl som står för det som är gott och rättskaffens, typ Bobby i Dallas, det är det väl ingen som tvivlar på?
I inlägget i fråga kan vi också förvånande nog läsa att vi nu plötsligt inte alls kan veta vad Sandahl tycker om homosexualitet. Där vill jag dock bestämt hävda:
Jodå, det kan vi.
En trevlig tjej 
Jag tittar sällan in hos honom, men såpopera – javisst! I detta avsnitt försökte han ju fulknep mot både ärkebiskop och alls vår Kyrksyster. Och nu står säkert du på tur! *spänningen stiger*
GillaGilla
Jag förväntar mig snarast ett tack för alla nya läsare jag skaffar honom!
Men det är väl inte att räkna med… Dessutom hade han många som det var tror jag. Inte nödvändigtvis anhängare, utan just sensationslystna liksom jag och nu också du!
GillaGilla
Och jag!
Fast jag är inte riktigt med på att jag är sensationslysten, mera alldeles vanligt nyfiken. Men det kan ju handla om bristande självinsikt, vem vill vara sensationslysten?! Ny läsare är jag dock. Ny och väldigt häpen över ämnen och tonfall, insinuationer och dramaturgi i allmänhet. Och cliff-hangers!
Jag har gått kurser i att skriva dramatik och om jag ville gå in i insinuerandets mörka kammare skulle jag nog ha ett och annat att säga om huruvida BloggarDag är en missförstådd, refuserad dramatiker som inte kan hjälpa att han måste få utlopp för sina uttrycksbehov någonstans.
Nu säger jag inte alls det, lyfte bara upp den tanken och skakade den lite över allas våra hvuden. Så att vi kan fundera vidare allt enligt lust och läggning.
Det är roligt, svårt och intressant att vara människa och jag tror att det är viktigt att vi bedömer varandra – om vi nu absolut känner behov av detta – efter våra förtjänster och inte efter våra fel. (Har jag tolkat och knyckt från Thomas Thorild – finns att googla på).
Julisol skiner, sommarvind blåser, vi kan väl försöka vara rädda om varandra?
Då säger vi det!
Ha det bra!
GillaGilla
Nåja, jag godtar att du inte är sensationslysten! 🙂
Dock förstår du, i motsats till vad du skrivit tidigare, ironi väldigt väl då du förstod mitt inlägg ovan!
Det där med att att bedöma varandra efter förtjänster och inte fel är lättare sagt än gjort, menar jag. Jag bedömer Sandahl efter hans fel när han skriver blogg, för att detta känns mest relevant för mig. Dvs ”felen” överskuggar ”förtjänsterna” just när han bloggar menar jag, men jag har inte några åsikter om hans person i övrigt, som jag dessutom inte känner.
Men trots finurlig humor och välskrivna texter hos Sandahl är jag väldigt kritisk till budskapet som förmedlas, och vill inte låta mig duperas. Och hoppas att ingen annan låter sig bli det heller. ”Låt dig bloggas och bedåras, och återgå sedan till ditt normala, kritiska jag” skulle jag kanske marknadsföra som ledord`?
GillaGilla
Fast jag vet inte om det är bra för någon att läsa där inne, jag tror jag kommer att ge upp. Detta är inte klokt det som sysslas med därinne, jag har sällan sett något så obehagligt på bloggar som ändå skrivs av s k bildade människor och inte rötägg.
GillaGilla
Man kan bli förbannad på mycket som till exempel när debattören hänvisar till sin kompetenta läkare mor som merit.Är det en förklaring för hans kvinnoförakt eller tror han att han säger att han inte har kvinnoförakt p g a sin mor?
Han har ju inga konflikter med kvinnopräster heller bara hur beslutsgången i forntiden var. Jaha , varför trackar han kvinnor då ?
Han borde ha svårigheter med men istället och det har han. Men kanske det manligaste i hans omgivning var moderns kompetens som han fick väl fightas med som alla andra. Det var kanske dom svaga männen som svek och enligt traditionen är manlig svaghet synonymt mekvinnligh
Allting alltså upp och ner.
Jag har samma merit förresten och det blev en hälsosam rädsla och respekt för singla mammor som slet för överlevnad utan att vara så himla kompetent men som rodde livet i hamn ändå.
GillaGilla
Jag tycker mig ha hört liknande förklaringar väldigt ofta: ”Jag kan inte vara kvinnohatare för jag hade en mamma som var kvinnosakskämpe/familjeförsörjare” osv. Det är alltid lika underligt.
GillaGilla
Ursäkta att jag ta plats men jag läste nys prästen Helena Edlunds bloggpost . Där skriver en sann kristen om sitt lidande och tro. i kyrkan. Hon är med i samma kyrkopolitisk parti som DS men vilken skillnad. Hennes vånda för kyrkan är något som kan göra läsaren desperat i hennes och kyrkans vägnar. DS och vi andra för den del kunde lära sig ett och annat från henne.
GillaGilla
Ja den var fint skriven. Det är svårt att förstå vad som händer riktigt ang henne och vad som lett till att hon inte ens får jobba kvar. Jag är visserligen också kritisk till hennes tidigare engagemang för och i Sverigedemokraterna, men samtidigt måste kyrkan tillåta olikheter i tänkande och åsikter – till en viss gräns naturligtvis. Det får inte råda den rädsla för att tycka fel som en del beskriver. Googlar man hittar man också ett gytter av anmälningar till domkapitlen hit och dit från olika präster – det har uppenbarligen uppstått en anmälarkultur, och där är DS minst lika verksam som andra, förefaller det, även fast han själv blir vansinnig när han blir anmäld själv.
GillaGilla
Läste också. Uppenbarligen finns det mycket för mig att sätta mig in i. Fortsätter.
GillaGilla
Jag tror att han älskar alla homosexuella såvida de inte är präster.
GillaGilla