Den ultimata Etalien-guiden!

Jag hittade min första dagbok som jag började skriva när jag var åtta år. Och tänk, fortfarande kan man hitta mycket användbar information i den! Som den här reseberättelsen för dig som kanske funderar på att åka till Etalien! Här finns tips på många roliga aktiviteter att göra.

Stavningen är för övrigt förstås autentisk och just så här inkonsekvent var jag när jag stavade som åttaåring. Jag har något att påminnas om här när jag rättar mina elevers uppsatser.

”Sommaren 1976. då var mammas kör och vår familj I Etalien. Om du minn rätt har jag berättat förut att vi har varit i Etalien. Men jag berättade inte hur det var.  Och det ska ni få höra nu. En dag skulle mammas kör åka till Venedig. där var det veldigt vackert och roligt. Där fanns en kyrka som var väldigt vacker med många diamanter i. Och hela stora torget där var fullt av duvor.

Och i ett stånd fanns det en gubbe som säljde fågelmat till duvorna. Och Martin och jag köpte varsin strut med fågel mat. En gång satt en duva på mitt huvud och på Martins axel. Nu ska jag inte prata mer om duvorna. Nu ska jag berätta om när vi var och tittade på hur man gjorde glas. Ja igeklige var det inte så där hemskt mycket att bretta om. men jag kan i alla fall berätta att det var roligt. I Venedig fick jag en liten docka. nu ska jag inte berätta mer om venedig för vi var i garda ochså. Garda är en stad tror jag Ja kommer nästan inte ihåg något av Garda men jag kommer ihåg att det fanns något som hette gardasjön. Där staden som hotellet låg hette Riva    på gården fanns det en baseng men jag kunde inte simma och vattnet var ganska djupt men sista dagen köpte pappa en badring åt mig. till frukost fick vi te och smörgås med en jätte god marmelad. när vi flög till italien och hem var det första gången jag flög vi va vel hema två på natten tror jag. Och jag tycker att det var väldigt roligt i etalien och jag skrev det här 1978 så det är inte så konsigt att jag inte kommer ihåg så mycket fär jag var ju i etalien 1976 Jo föresten Jag kommer ihåg att det var i ett högt torn i garda tror jag. där köpte martin ett fint hallsband åt mig och glas sak till mamma. Hejdå.”

Martin är min bror och visst var det snällt av honom att som tioåring köpa ett halsband till sin fyra år yngre syster? Det var av blått glas och jag har letat efter det men har tappat bort det tyvärr.

IMG_2624 (1)

Publicerad av Anna

Sfi-lärare bosatt i Bromma, Stockholm.

12 reaktioner till “Den ultimata Etalien-guiden!

  1. Det var en fin berättelse om Etalienresan. Jag vill besöka kyrkan med många diamanter och köpa strutar med mat åt duvorna. Kanske var det till Murano ni var för att titta på hur man gjorde glas.

    Jag får nog fundera på om jag verkligen ska kasta alla gamla papper när jag så småningom röjer.

    Bröder kan vara väldigt ömsinta mot sina små systrar. Hoppas att du hittar halsbandet. Har du dockan kvar?

    Gillad av 1 person

    1. Kasta inte gamla dagböcker! Jag kom ihåg att jag slängde mina i början av tonåren-dagböcker för länge sen när jag vuxit ur dem och tyckte de var pinsamma. Men i dag skulle det varit roligt att se vad jag skrev då…
      Nej och jag har inget minne av att jag haft dockan hemma, kanske var den full av knark och tullen beslagtog den?

      Gilla

        1. Det var nog mamma. Få skulle misstänka en kyrkokörsledare för att smuggla knark i dotterns docka, och hon tog tillfället i akt!

          Gilla

  2. Roligt och egentligen gripande att ta del av detta.
    Gårdagens dråpliga kommentarer i den där andra bloggen, du vet, var mogen utveckling från fröet ovan.

    Gilla

  3. Så roligt att läsa! Ejänklien fick ytterligare en ny stavning. Jag kunde ha lånat venedigdelen av körresan till när jag skrev om vår körs resa till Venedig förra året.

    I somras röjde jag i lådor som stått på vinden sedan 1989. Då hade maken ställt upp lådor som kom från mina föräldrars hem utan att jag visste det. När min sista förälder dog, grämdes jag över att inget fanns sparat från min barndom, fel fel fel. Allt hade maken tagit hand om och ställt upp på vinden. Dit går aldrig jag, för man måste ha stege och det är bara kryputrymme.

    Det blev många blogg- och facebookinlägg om hittegodset. Första dagboken fanns kvar! Den 30 senaste har jag själv dränkt i havet.

    Gilla

    1. Kul att det uppskattades! Och ejänklien kan ju aldrig få för många stavningar! Och alla är lika korrekta, det är en fråga om smak bara.
      Jag vet sen förut att du dränkt dagböcker i havet. Och jag har också, upptäcker jag, ”dränkt” några dagböcker från tonåren. Det handlar om att man vill dränka en del av sig själv…tyvärr… Men man må väl kanske ha förståelse för att man valt att göra så, att behovet av att ”börja om på nytt” också är en sund idé?

      Gilla

Lämna ett svar till Rozie Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.