Vaken kl. 03.25 onsdagen den 19 juni

Om du vill veta var jag bor

Om du vill veta var jag bor ska du titta på himlen! Himlen på bilden på kortet nedan alltså.  Somewhere under the rainbow bor jag. Regnbågen visar vägen! På ett ungefär alltså. Men det kan inte vara så långt min ifrån min balkong som regnbågen slutar. Och inte heller stjärnan över stallet i Betlehem lär ha visat helt rätt, det var rätt många ovise män som gick vilse och hamnade i Pajala i stället har jag hört.

Och är det någon som trots detta inlägg känner sig osäker på var jag bor rekommenderar jag hitta.se och gps.

Vi på Word Press måste samarbeta!

Vi som bloggar på Word Press måste börja samarbeta. Det betyder att den som bloggar här inte kan köra sitt eget race och skriva vad den själv vill på sin blogg. Ett sådant beteende skapar bara osämja och dålig stämning.

För att du ska förstå vad jag menar: Anta att jag skriver ett inlägg om katter med bilder på sådana – då kan inte du göra detsamma på din blogg! Det skapar konkurrens som är helt onödig. Om du i stället skriver om något annat djur, så kompletterar våra bloggar varandra och både läsare och bloggare blir glada. Det finns ju en hel del djur att välja mellan!

Likaså om jag skriver ett roligt inlägg – då bör du skriva ett tråkigt! Och skriver jag om jämlikhet så skriver du om ojämlikhet. När jag skriver om döden skriver du om livet. I längden tjänar vi alla på detta.

Förstår du? Ganska så enkelt egentligen tror jag. Vi måste samarbeta och hjälpas åt för att göra WP-portalen till en trevlig bloggportal! Jag har gjort mitt i och med detta inlägg. Nu är bollen er.

Annas ananasinlägg

Jag köpte en ananas. Det är en fin frukt.

Kom ihåg var ni läste det först!

Ni förstår väl att tidningarna inte kommer att ”köra på den här lyckogrejen” när det gäller Madeleine och Chris hur länge som helst, va? Efter ett tag kommer de att inse att nu har läsarna tröttnat på kärlekslycka och vill ha något annat. Det är då vi kommer att få se rubriker som: ”Redan ‘chris’ i äktenskapet, Madeleine?”

Rubriksättarna kommer att känna sig fyndiga. Men kom ihåg var ni läste det först, och se till att det blir JAG som tjänar pengar på detta och inte skvallertidningarna.

Kanske dags att gå ur Svenska kyrkan?

Min fråga är egentligen retorisk, för jag vill fortfarande ha tillgång till kyrkan, och i julas när min mamma dog, var det självklart för mig och min familj att begrava henne enligt Svenska kyrkans ordning och att begravningsgudstjänsten skulle äga rum just i kyrkorummet – närmare bestämt i den kyrka hon själv arbetade under 40 år. Jag själv är inte kristen till hundra procent utan ser mig i första hand som gudstroende ”med kristna förtecken”, men jag tror och vet att det finns plats även för sådana som mig inom kyrkan.

Men när jag läser det som kyrksyster skrivit i dag så undrar jag vad i helsefyr som är fel med denna kyrka. Denna historia är nämligen inte klok. ”Kyrkis” har blivit ”anmäld” för att hon talat om Jesus under en skolgudstjänst – och kyrkoherden i hennes församling tar avstånd från henne för detta!

Man får tydligen inte tala om Gud och Jesus i kyrkan utan man ska bara tala om att sommarlovet är härligt anser kyrkoherden (och Skolverket). ”Han anser kontakten med skolan är viktigare än att vi ger lite hopp för de som inte får den fantastiska sommar övriga talare talar om.” skrev kyrkis i en kommentar. Min fråga är då VARFÖR avslutningen ska hållas i kyrkan överhuvudtaget?  Jag ser det som ett övergrepp eller en våldtäkt på kyrkan och dess anställda, och att kyrkoherden ifråga medverkar/samtycker till detta.

Jag kan sträcka mig så långt som att om man, som är fallet med en skolavslutning, talar inför en grupp som inte egentligen gått till kyrkan som bekännande kristna, så får man tänka på att vissa förkunskaper kanske fattas som gör det hela begripligt och anpassa det som sägs efter det. Jag kan också sträcka mig till att vid ett tillfälle där olika religioner inkl ateism är samlade så bör man kanske i första hand tala om det som är gemensamt för alla religioner, dvs tron på Gud eller helt enkelt ”något större” och att man genom sina formuleringar innefattar även de icke-troende med respekt. Och om man talar om Jesus kanske (är inte säker här) nämna att han inom kristendomen är ”Guds son” medan islam ser honom som en högaktad profet. Och att han för andra bara är ”en klok kille”.

Men att en kyrkoherde tar avstånd från en anställd för att denna förkunnat den tro som kyrkan grundar sin existens på, det är vansinnigt.

Men hädanefter så tänker jag när jag gör studiebesök med mina sfi-elever i riksdagen kräva att man inte nämner ordet demokrati där (det kan ju hända att någon inte tror på det styrelseskicket) och att man vid nationaldagsfiranden inte nämner ordet Sverige.

Härligt att sola

 

Här är ditt valtal, Göran Hägglund!

Som jag skrev i mitt förra inlägg så vet ju alla att det är socialministern Göran Hägglunds fel att svenskarna inte är helt nöjda med sitt sexliv. Detta har han fått kritik för från flera håll. Jag själv riktade skarp kritik mot att han inte åtgärdat att svenskar är ”sexuellt blyga och missnöjda” vilket vi kunde läsa att de är i gårdagens Expressen. Jag har därför hjälpt Göran med ett tal som han kan läsa för en så stor grupp åhörare som möjligt. Kanske inför valet nästa år?

”Kära väljare

Sverige är inte det land det en gång har varit. Även om Kiss-pojkarna anser att svenska kvinnor fortfarande är härligt lössläppta och frigjorda så är vi många som vet att detta inte stämmer.

När jag är ute och reser i landet träffar jag många människor som alla har sina unika historier att berätta. Jag brukar kalla dem verklighetens folk. (Uttrycket ”verklighetens folk” är inte myntat av Göran Hägglund, utan av ett annat parti, dock har Kristdemokraterna patentsäkrat uttrycket.)

Jag tänker på den ensamstående tvåbarnsmamman som jag mötte i Borås och som varken vill eller orkar ha gruppsex med sina arbetskamrater efter arbetsdagens slut. Jag tänker på femtonåringen som jag träffade i Härnösand och som fortfarande inte blivit av med oskulden.

Samtidigt som vi alla vet att sanningen är att den sexuella blygheten och prydheten inte bara gäller kvinnor. Bland verklighetens folk visar den sitt fula anlete bland både män och kvinnor, unga som gamla.

Jag talade nyligen med en man som arbetat på bank i hela sitt yrkesliv. Nu var han 57 år och på grund av hämningar och blyghet så vägrar han att ha en nyckelring i rumpan eller att få en säkerhetsnål genom förhuden.

Jag tänker också på Gösta och Rut som varit gifta i över femtio år och som nu på sin ålders höst fortfarande vägrar partnerbyte med sina vänner.

Frågan som jag ställer är: Bör vi tolerera att detta är hur verklighetens folk har det i dag? Tycker vi att det är acceptabelt att människor är så hämmade och blyga när det gäller sex i Sverige år 2013?

Detta bestämmer du genom din röst i valet nästa år. Mitt eget svar på dessa frågor är ett lika bestämt som entydigt:

JA.”

Varför har du fortfarande inte gjort något, Göran Hägglund?

För några dagar sedan kunde vi läsa att svenskarna har lite lust, och att detta är Göran Hägglunds fel. Hans eget förslag till att att lösa ”sexkrisen”var enligt en artikel under samma tema att ”uppvärdera lärarna” vilket jag som lärare tycker är en genialisk idé om det handlar om högre lön. Jag får mer pengar och svenskarna ett bättre sexliv till följd av detta (hoppas det funkar att mina elever dock inte är ”svenskar”).

Men så läser jag i dagens Expressen i ännu en sexrelaterad artikel att ”Svenskar är blyga och missnöjda” (när det gäller sexlivet) och jag blir bara så besviken! Fortfarande! Varför har du inte gjort något, Göran Hägglund? Du har haft flera dagar på dig och så framkommer det ändå att svenskar är ” sexuellt blyga”! Vad har du gjort under dessa dagar? Har du så mycket som lagt två strån i kors för minska svenskarnas sexuella blyghet under de här dagarna?

Nej ta ditt ansvar eller avgå, Göran Hägglund!

P.S Exakt när blev den här bloggen en sexblogg? Två inlägg om detta inom bara ett par dagar. Hm.

Så tacksam!

Jag är så oerhört tacksam.

Tacksam över att jag är jag. Att jag varje morgon får vakna efter en god natts sömn och med tillfredsställelse möta mitt nyvakna men pigga ansikte i badrumsspegeln. Så felfritt. Så perfekt. (Och detta skriver jag i all ödmjukhet.)

Tacksam över att jag aldrig låtit framgångarna stiga mig åt huvudet.

Tacksam över att jag aldrig gjort något jag behöver skämmas över i hela mitt liv. Detta gäller både elaka och själviska handlingar och allmänt pinsamma saker. De existerar inte! Jag vet inte heller hur det känns att ha dåligt samvete eftersom jag aldrig behövt ha det.

Tacksam över att jag vet att jag alltid gjort mitt allra bästa i alla situationer. Att jag med stor ödmjukhet och stort allvar tagit mig an alla de utmaningar livet ställt mig inför och alltid presterat mitt bästa oavsett vilka utmaningarna varit.

Tacksam över att jag inte blivit självupptagen och mallig utan ser mig som nästan vem som helst.

Tacksam över att jag begåvats med social kompetens och därför kan möta människor där de är, på deras egen nivå.

Tacksam över att jag alltid tänker mer på andra än på mig själv.

Tacksam över att jag verkligen har en jätterolig humor.

Tacksam över att jag aldrig går på toaletten, som jag hört att andra människor gör.

Tack!